Ett gräl har utbrutit i Sundbyberg mellan de styrande Socialdemokraterna och borgerligheten. Att Moderaterna är ettriga där är begripligt. Säkert svider det ännu i den M-märkta hjärteroten över att man trots lokal valseger 2006 sitter på åskådarplats efter två moderaters avhopp till S. Men dagens intriger är mer än bara grälsjuka. Det avslöjar – om inte annat – bråkets egen tidslinje.
Den 2 juni sände M i Sundbyberg ut ett pressmeddelande som kritiserade att i ”obligatoriska aktiviteter för socialbidragstagare ska kommunens anställda utnyttjas för att höja valdeltagandet i just Hallonbergen”. Detta trots att ”väljarstödet för de rödgröna i Hallonbergen var 2006 hela 66%. I närliggande Rissne, med ungefär samma valdeltagande, men betydligt svagare stöd för de rödgröna, ska det inte satsas på ökat valdeltagande.”
En del i kritiken var att man använder kommunens anställda samt socialbidragstagare, ett tillvägagångssätt som är problematiskt, särskilt som det saknas insyn i processen. Men framför allt vände sig M emot urvalet. Distrikt med kraftig S-övervikt var uppenbarligen viktigare att satsa på än ”jämnare” områden med lågt valdeltagande. Kritiken styrks av att det i Sundbybergs budget för 2010 bara står att uppdraget om att öka valdeltagandet, bland annat med hjälp av ”demokratiambassadörer”, gäller Hallonbergen. Liknande satsningar på andra håll nämns inte.
När jag fick pressmeddelandet lämnade jag saken därhän och tänkte att min tidigare hemort Hallonbergen väl gott kunde få en satsning. På sajten Enpartistaden.se, vars syfte är att belysa maktfullkomliga kommuner, omskrevs dock händelsen den 3 juni. Därefter har det varit tyst. Men i veckan exploderade nätets rödgröna delar. Moderaterna är helt öppna med att lågt valdeltagande ligger i deras intresse, hävdade den s-märkta blogghärföraren Alliansfritt Sverige, och påstod vidare att detta är en ”nationell strategi” – eftersom regeringen inte har förlängt ett lokalt demokratiprojekt i Malmö.
Nåja. Rimligen står och faller inte demokratin i storstaden Malmö med en projektslant från integrationsdepartementet. Kan Sumpan, kan Malmö.
Till saken hör att det är först nu som frågan har blivit bekväm att diskutera för De rödgröna. Vid ett extrainsatt kommunstyrelsemöte den 21 juni ändrade satsningen nämligen karaktär och utvidgades till fler distrikt. Det tidigare ignorerade Rissne rymdes nu, liksom det borgerligare Ursvik. Beslutet citeras nu flitigt på rödgröna bloggar, jämte anklagelser om att moderater vill ha lågt valdeltagande. På Twitter jämför riksdagskandidaten Ali Esbati (V) med republikaner som inte vill att afroamerikaner i USA ska rösta – och ekas raskt av riksdagsledamoten Veronica Palm (S).
Den anklagelsen har bumerangeffekt. Den plötsliga omvändelsen häromveckan är förvisso en förbättring, men processen imponerar föga. Den bekräftar snarare än motsäger att S först handplockade de distrikt som händelsevis också var de bästa garanterna för valframgångar – för att sedan slänga in några till efter oppositionens reaktioner.
Bättre demokratiambassadörer har man sett.
