KOMMENTAR | Välfärdsmätningar

FN kom nyligen ut med sitt välfärdsindex för år 2005. Sverige föll från andra till sjätte plats, och bl a Island och Kanada gick om oss. Innebär detta att den svenska välfärden har urholkats? Vi kanske inte behöver oroa oss alltför mycket. Beräkningarna är väldigt godtyckliga. Det blir tydligt om man jämför Sverige med Luxemburg, som i år klättrat från femtonde till fjärde plats.
FN-indexet mäter tre faktorer. Den första är medellivslängden. Här skaffar sig Sverige ett försprång. Svenskarna är ett friskt folk och vår medellivslängd är nästan två år högre än i Luxemburg.
Faktor två är ekonomin. Bruttonationalprodukten per capita är enligt indexet hela 133 procent högre i Luxemburg än i Sverige. Att Luxemburg har klart högre levnadsstandard än Sverige väger dock lätt, eftersom denna siffra logaritmeras när indexet görs. När två tal logaritmeras minskas skillnaden mellan dem kraftigt. Ett exempel: Logaritmen av 10 är 1, medan logaritmen av 10 000 är 4.

Luxemburg får endast 7,5 procent högre poäng än Sverige för sitt högre välstånd och inte 133 procent. Det finns inga vetenskapliga skäl till att logaritmera just välståndet men inte medellivslängden. Detta gör dock att en liten skillnad i medellivslängd motsvarar en stor skillnad i ekonomiskt välstånd.
Men vad gjorde att Sverige förra året hade bättre betyg än Luxemburg och att omvänt förhållande nu gäller? Jo, den tredje faktorn - som är utbildningsnivån. Denna beräknas genom att mäta analfabetismen i den vuxna befolkningen, samt skolnärvaron. För många rika länder, däribland Sverige och Luxemburg, bortser indexet från analfabetism och ser endast till den senare faktorn.

Skolnärvaron beräknas genom att dela antalet elever i landet som är inskrivna i skolan upp till gymnasienivå med antalet invånare som befinner sig i skolålder. Eftersom många svenskar läser på komvux får Sverige i år, liksom förra året, en skolnärvaro på 114 procent.
Detta orimliga tal jämföras sedan med skolnärvaron i Luxemburg, som förra året endast var 75 procent, vilket inte beror på problem utan på att många ungdomar studerar i grannländerna Frankrike och Tyskland. I år har dock talet stigit till 88 procent. Att fler ungdomar i Luxemburg studerar på hemmaplan innebär knappast högre välfärd, men innebär trots detta en dramatiskt ökning i FN:s välfärdsindex för landet.

När Sverige tidigare har haft problem med låg tillväxt, bristande entreprenörskap eller försämrad placering i välståndsligan har vissa debattörer använt FN:s index som beviset för att vi trots allt är världsledande när det kommer till välfärd. I år kan andra debattörer hävda att Sveriges välfärd snabbt faller. Sanningen är att FN:s välfärdsindex helt enkelt är ett arbiträrt och ovetenskapligt mått.

Nima Sanandaji är antagen till doktorandstudier i biokemi vid universitetet vid Cambridge. Han är vd för tankesmedjan Captus och ansvarig utgivare för Captus Tidning (www.captus.nu).