En trygg uppväxt är inte alla förunnat. När omtanken och värmen inte finns i hemmets vrå, när gränser och normer prioriteras ner till att bestämmas av barnet själv, är risken stor att människor på sikt far illa. Inte sällan rekryterar kriminella gäng sina nya medlemmar i denna kategori. Entréporten till en kriminell karriär står ständigt vidöppen. Därför är anslaget och det ungdomsfokus som Stora trygghetsboken från Stiftelsen Tryggare Sverige nyligen utgivit angeläget. Inte minst kan boken tjäna som en idékläckare för människor som arbetar i skolans värld.
Även om de olika intervjuerna i skriften inriktar sig på olika sakområden; stöd till unga brottsoffer, förorternas boendestruktur, drogförebyggande arbete och riskbedömningar landar ändå många av resonemangen i ungdomarnas vardag – kring familjeförhållanden och skolan.
När Niklas Odén, som är en av de intervjuade i boken, kommenterar skolans värdegrundsuppdrag är hans resonemang i grunden helt riktigt. Det är oerhört viktigt att undervisningen genomsyras av skolans värdegrund och att tal om respekt för varandra, mänskliga rättigheter och demokrati inte bara blir teoretiska begrepp uttalade från lärarens kateder utan är något reellt i barnens och ungdomarnas vardag.
Odén är kritisk till att värdegrundsarbetet på somliga skolor runt om i landet förpassas till att genomgås under ett par temadagar på terminen. Som tidigare aktiv inom skolan, är jag med mina erfarenheter helt beredd att instämma.
Samtidigt kritiseras skolminister Jan Björklund för att allt för enögt fokusera kunskapsuppdraget i skolan. Självklart måste skolan och utbildningsväsendets uppdrag nummer ett vara kunskaperna, men att underförstått(?) mena att Björklund utelämnar andra perspektiv är mer eller mindre att erkänna att man inte tagit del av den skolpolitiska debatten under de senaste åren. Avsikten med ”ordning och reda”-diskussionerna som förs av Björklund, Folkpartiet och allianspartierna är att ge barn och ungdomar en trygg skolgång, att visa på vad som är rätt och fel, att markera mot mobbare och peka på att det lönar sig att sköta sig och visa respekt gentemot andra.
Inte förrän vuxenvärldens representanter i skolan har redskap att praktiskt visa på konsekvenser av ett oacceptabelt beteende – syns allvaret i orden. Då blir värdegrundsarbetet praktisk skolvardag.
En annan angelägen fråga i intervjuboken, inte minst med tanke på regeringens fokus på unga brottslingar, gäller vikten av att verkligen anmäla brott som begås inom skolans väggar. Skolan är inget parallellt universum som lever med sina lagar. Även barn under 15 år måste polisanmälas om de begår brott. I grund och botten handlar det om att förhindra att barn och ungdomar hamnar fel och att få barn och ungdomar på glid in på rätt bana.
”Här fanns en gemenskap som jag saknat” sa 25-årige och tidigare kriminelle Johannes Dahlström i fredagens SvD om organisationen Unga Kris.
Just det; vi ska inte underskatta civilsamhällets möjligheter att vara ett stöd. De goda förebilderna finns där ute i familjerna, föreningarna, församlingarna och företagen.
