Demoskops väljarbarometer för januari – där både Centerpartiet och Kristdemokraterna, men förvisso också Vänsterpartiet, hamnar utanför riksdagen – var ingen upplyftande läsning. Men i opinionsinstitutets mätning för sju månader sedan, i juni 2009, hade Alliansen ett övertag med sju procentenheter före S+V+MP. Stora förändringar kan ske på ganska kort tid, inte minst i opinionsundersökningarna.
Med åtta månader kvar till valet är det ändå hög tid för Alliansen att bli mer aktiv. Problemet är att regeringens politik jämförs med en perfekt värld, medan alternativet i realiteten är Mona Sahlin & Co. För oavsett vilken kritik som riktas mot regeringen är de relevanta frågorna inför valet dessa:
Hur många tror att Sverige hade klarat sig bättre genom finanskrisen med Lars Ohly som finansminister istället för Anders Borg? Att Mona Sahlin hade varit bättre än Fredrik Reinfeldt som EU:s ordförande? Eller att Sverige hade varit bättre rustat för en vargavinter och en nedläggning av Saab med Maria Wetterstrand som näringsminister med ansvar för energipolitiken?
En tankefigur som inte är så dum för att öka trycket i den borgerliga opinionsbildningen är att Alliansen inte bara är i regering utan också i opposition: mot missförhållanden i samhället och alla kvarvarande rester av det långa socialdemokratiska maktmonopolet.
Inför valet 2006 var det lättare. De borgerliga partierna var enormt taggade. Vindarna blåste åt rätt håll. Svenska folket hade tröttnat på tolv år med Göran Persson som dessutom visade uppseendeväckande lågt intresse för arbetslösheten i valrörelsens slutskede. Sådana känslor behövs också inför det kommande valet.
Varför inte börja med en studieresa till några av de kommuner och landsting där de borgerliga partierna fortfarande är i långvarigt politiskt utanförskap? Samma trötthet som fanns mot Göran Perssons regering finns rimligtvis i enpartistäderna Göteborg och Malmö.
Ett annat grepp på temat ”gå i opposition” är det som Socialdemokraterna har lyckats med genom åren, nämligen att ständigt framtona som samhällskritisk opposition trots att man har haft ansvaret för den förda politiken under flera mandatperioder i rad. Tänk bara på arbetarrörelsens plakat och banderoller på första maj. På motsvarande sätt måste Alliansen visa att man vill ha förändring och inte reducera sig till det beståendes försvarare.
Just nu är det för håglöst i de borgerliga leden.
I fråga efter fråga går man med på att bli slagpåse: Saab, sjukförsäkringen, vargarna. Inte ens elbristen mitt i vinterkylan togs till vara för frågor till vänstern om energiförsörjningen.
Det spelar ingen roll att man får chansen om man inte tar den.
