begåvning | Känslig sak
kuba inifrån | Kampen för demokrati
Kriget mellan höger och vänster rasade i Centralamerika när jag besökte de kubanska kvarteren i Miami för snart tjugo år sedan. I Nicaragua slogs contras mot sandinistjuntan. Rebellerna saknade inte anhängare i de kubanska exilkretsarna. Det är ganska lätt att förstå att människor som har drabbats av förtryck känner lockelsen i att ta till vapen. Men det finns andra vägar att gå.
Oswaldo Payá har fått Europaparlamentets Sacharovpris för sina insatser för mänskliga rättigheter på Kuba. Men hemma är han en förföljd dissident. Mannen som Castroregimen vill tysta får nu komma till tals i Henrik G Ehrenbergs bok Kuba inifrån (Samhällsgemenskaps Förlag, 2005). Oswaldo Payás tar avstånd från all våldsromantik och sätter sina förhoppningar till den inhemska oppositionen, snarare än till exilgrupperna och USA.
Varelaprojektet har en central roll i berättelsen. Oppositionen lyckades samla in drygt 11 000 namnunderskrifter till förmån för en folkomröstning
om reformer. Initiativet tog avstamp i den kubanska grundlagen, som säger att när 10 000 medborgare kräver en lagändring måste nationalförsamlingen behandla frågan. Regimen svarade med en massiv motkampanj och stiftade därefter en lag som innebär att Kubas sociala och ekonomiska system inte kan förändras. Men hoppet lever. Om människor börjar inse att man kan övervinna rädslan kan vad som helst hända.
När man läser om Oswaldo Payá går tankarna till Solidaritetsrörelsen i Polen, snarare än till contrasgerillan. Denne man är inte i första hand antikommunist, utan en person som utgår från sitt eget perspektiv på samhället, grundat i den katolska socialläran. Betoningen ligger på att vara för något, inte på att vara mot något annat. I detta kan ligga en enorm kraft. Det lärde vi oss av det som hände i Polen.
Henrik G Ehrenberg är chefredaktör för tidningen Kristdemokraten och ordförande för Kristdemokratiskt Internationellt Center i Stockholm. Hans bok om Kuba kommer inte att bli årets julklapp bland
vänsterpartister. Castros diktatur har fortfarande sina ursäktsmånglare i vårt land. Desto viktigare att deras version inte tas för sanning.
Tipsa andra
Ledarsidan | Mest lästa
- Efter dödsbuden
- S-statsvetare, V-sociologer och FP-ekonomer
- Inga politiska signaler överträffar signalsubstansens grepp om narkomanen
- Kapitulera inte för statsfeminismen
- Som att släcka eld med bensin
- Mammorna saknar en modern höger
- Sahlin är uppklädd men har ingenstans att gå
- Blått och grönt salt i ett rött sår
- Är halva journalistkåren Miljöpartister nu?
- Varför mördar man sin dotter?

































