Omöjligt blunda för kommunismens brott

socialdemokraterna | Ohly i regeringen
För ett tag sedan fick jag brev från en läsare som berättade att han hade flytt till Sverige med sina föräldrar 1944:
Min far var advokat, s k borgare, en av grundarna av det estniska hemvärnet på 30-talet. Det var hans "brott" för vilket han arresterades vid den första sovjetiska ockupationen 1941, lyckades fly kort före arkebusering, nästa gång fasttagen för deportation till Sibirien, räddad av min morbror som var överläkare som "gick fri" (sovjetmakten behövde läkare). En av mina nära släktingar 20 år, scoutledare (det var hans brott) arkebuserades 1941. Min farbror, bonde, som ägde fem kor blev 1949 deporterad till Sibirien vid den andra stora deportationsvågen. Stalin kallade dessa för kulaker (storbönder). Detta är bara ett litet "smakprov" ur min närmaste krets.

Jag kom att tänka på brevet när jag såg Lars Ohlys glada flin i TV4:s partiledardebatt häromveckan. Han kallar sig inte längre kommunist, men han är fortfarande kommunist. Ohly hyser samma åsikter
som tidigare. Jag vet inte om det är brist på inlevelse eller intellektuell blockering som gör oförmågan att förstå kopplingen mellan kommunismens teori och praxis. Men något är det.

Det är ett symptom att vänsterpartiet (och den grupp som partiet chefar för) röstade nej när Europarådets parlamentariska församling den 25 januari antog en resolution, som fördömer de brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts av totalitära kommunistregimer.
Resolutionen som Ohlygarkerna inte ville ställa sig bakom innehöll dessutom en uppmaning till det internationella samfundet att ta ställning för att skapa medvetenhet och vägledning till ungdomar. Det vill alltså inte vänsterpartiet.
Mot den bakgrunden är det förstås inte förvånande, bara beklämmande, att partiet inte har gjort upp med sitt eget odemokratiska förflutna från tiden som sovjetiskt stödparti. Typiskt nog hyllas fortfarande den gamle kommunistledaren C H Hermansson. Men den grymma historien finns dokumenterad i böcker av Staffan Skott och Kaa
Eneberg.

Vänsterpartiets ofullständiga reformering och kommunisternas återkomst i partiet dök upp i tanken i går, när Lars Ohly uttalade sig efter en studieresa till norska socialistisk venstre i konsten att skriva regeringsdeklaration tillsammans med socialdemokrater. Ohly hoppas på ministerplatser efter valet. Och varför skulle han inte vilja utveckla dagens fasta men informella samarbete till en regelrätt koalition? Det skulle ge ännu mer inflytande över Sverige.
Det verkliga lågvattenmärket är i stället att Göran Persson inte utesluter en regering tillsammans med kommunisterna. Makten framför moralen. Och under alla omständigheter lär samarbetet med Ohly fortsätta om väljarna inte ser till att ändra majoritetsförhållandena i riksdagen.

Jag vet inte om socialdemokraternas eget ointresse för Europarådets resolution är ren och röd valtaktik. Ointresset är i alla fall ett faktum. Resolutionen finns varken omnämnd på UD:s hemsida eller på den särskilda sajten för mänskliga rättigheter. Nog verkar det
som man vill tiga ihjäl saken. Och blunda.