Så var Centerpartiets jakt efter en ny partiledare igång på allvar. Presskonferensen med Annie Johansson, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson under torsdagen var inte något stort spektakel men avslöjade likväl vilken väg partiet kan tänkas gå. Köerna för de enskilda intervjuerna efteråt ringlade hyfsat jämnlånga till Annie Johansson och Anna-Karin Hatt – men desto kortare till Anders W Jonsson.
Under föreställningen var det också Annie Johansson som gjorde störst intryck. Klädd i centergrönt och med en självsäkerhet som överglänste de båda andra kandidaterna tog hon plats i rummet och levererade ett förväntat klassiskt tal om varför hon vill ”ta på sig ledartröjan” som det heter på politiska. Trygghet, frihet och hållbarhet står på hennes agenda. Anna-Karin Hatt var något mer personlig och berättade om hur hennes socialliberala värderingar hänger ihop med uppväxten med en psykiskt sjuk förälder och erfarenheten som ensamstående mamma. Anders W Jonsson, barnläkare, kopplade yrkeserfarenheten till de områden som han menar att det saknas politik för, bland annat äldrevården.
Men mycket mer än så blev det inte. Det var artigt och lågmält. Samordningen och det enade yttre är en intressant kontrast till andra hätska och oorganiserade valprocesser som har utspelat sig i media.
Annie Johansson har återkommande nämnts som en självklar efterträdare till Olofsson. Trots sin i sammanhanget unga ålder har hon en bred förankring i partiet. Efter att ha varit Cuf-ordförande har hon suttit i riksdagen fem år, och i dag är hon bland annat vice gruppledare och ledamot i finansutskottet. Att åldern skulle stå i vägen för hennes möjlighet att bli vald som partiordförande tycks inte vara något överhängande hot. Frågan är snarare om det inte är just ungdom partiet är i behov av, eller åtminstone förnyelse. Och förändringsvilja tenderar att hänga ihop med ålder. Dessutom är ungdom som bekant något som snabbt går över.
Anna-Karin Hatt har desto längre erfarenhet, med flera viktiga uppdrag under Olofssons tid som partiledare, bland annat som statssekreterare och nu It- och infrastrukturminister.
Meriterna betyder dock inte automatiskt att hon gör ett bättre jobb på utsidan än insidan.
Olofssons år som partiledare var händelserika. Partiet har flyttats närmare storstaden. Om det varit en framgångsrik strategi kan diskuteras. Väljarsiffrorna talar snarast emot mer stureplanifiering av partiet. Under våren bottendök partiets siffror till fjuttiga fyra procent. Men siffror är inte allt. Olofsson var en nyckelperson i utformandet av Alliansen och hon har givit Centerpartiet åtta års regeringsmakt.
Centerns framtida roll i Alliansen är en fråga nu när kandidaterna står klara. Förutom Hatt, som definierade sin politiska inriktning som ”varm och socialliberal”, gjorde kandidaterna inte klart var de står längs med den politiska skalan. Det kommer de behöva svara på före stämman i september.
Ett är klart: den öppna processen och mediebevakningen inför stämman gynnar kandidater som gör sig bra i rutan. Och där står det redan klart vem som har dragit det längsta strået.
