Länge utdelades till varje svenskt hushåll en broschyr med instruktioner ifall den mest extrema av svåra situationer skulle inträffa. Det centrala budskapet var att Sverige inte skulle kapitulera. ”Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt” hette det.

Tiderna förändras. Trots att den nya doktrinen hoppfullt förutsätter att klimatet är det största hotet, tycks samhällets svar vara att ge upp så fort det börjar snöa.

Storstockholms lokaltrafik, SL, som ”har det övergripande ansvaret för att alla som bor i, eller besöker, Stockholms län ska ha tillgång till en väl utbyggd, lättillgänglig och pålitlig kollektivtrafik”, manade igår befolkningen att ”stanna hemma”.

I dagens arbetsliv är att jobba hemifrån förstås en möjlighet för en del, men i vården och handeln är det svårt. Och för de flesta var det nu inte fråga om ett fritt val. All tunnelbanetrafik ovan jord ställdes in.

Vad som förr hette Statens järnvägar, SJ, har haft motsvarande trafikstörningar med inställda och försenade tåg. Banverket har inte kunnat säkra driften.

Kaoset i den spårbundna trafiken har flera orsaker. Köld, exempelvis, medför större påfrestningar på tågsätt och växlar. Höga anställningskostnader gör att det inte finns tillräckligt med snöskottare att tillgå när behovet uppstår.

Kommunikatörer, däremot, råder det ingen brist på. Bättre utnyttjad skulle varmluften från dem säkert kunna isa av ett par pendeltåg. Men nu sysslar de istället med att förklara hur extrem situationen är. ”I Stockholm är det den tuffaste vintern sedan 1825” sade en av dem till Resumé igår, för att väcka förståelse inför den egna organisationens svårigheter.

Snödjupet i Stockholm är hittills 50 cm, enligt SMHI. Vilket är det högst uppmätta sedan 1982, då det var 64 cm snö. Rekordet, 76 cm, sattes 1909. Medeltemperaturen i vinter, prognosticerad till -4,6 grader, passerades senast 1986/87, då den var -5,2. Längsta sammanhängande period med minusgrader, som i år i Stockholm är 18 dygn, huvudsakligen i första halvan av januari, överträffades vintern 2002/03, då det var minusgrader 21 dygn i sträck. Årets lägsta uppmätta temperatur, igår -20,9 i Stockholm, är den lägsta sedan januari 1987, då det var -25,1 grader.

Så visst är det kallt och snöigt. Men det är inte så extremt att det inte gått att förutse. Tvärtom ligger det nära till hands att betrakta även lite strängare vintrar som återkommande fenomen.

Det faktum att det inte längre finns någon ständigt beredd armé av snöskottare kan inte vara skäl att ropa ”vi ger oss”.