En halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan, har Sven-Erik Österberg, Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesman hävdat. Men när SCB tittat på vilka som faktiskt har gått ur verkar ”trängts ut” vara en dålig beskrivning av hur det hela gått till.
Då byter Österberg spår: ”Äldre var tidigare med av solidariska skäl tills man blev pensionär. Den solidariteten har de nya reglerna slagit sönder. Nu har det blivit ett mer rationellt tänkande, där man ser till om försäkringen är värd sitt pris.”
Tänk på det ni osolidariska 60+-are som lämnat a-kassan, men ändå är med och finansierar större delen av den via skatten.
Egentligen borde det alltså ligga nära till hands – socialdemokrater brukar inte vara sena att lagstifta om solidaritet – för Österberg att föreslå obligatorisk a-kassa. Om det inte vore för detta: ”Kopplingen mellan fack och a-kassa är viktig. Det har gett en hög organisationsgrad. Slår man isär det så riskerar man att få svagare fackliga organisationer.”
Det märkliga är att Arbetslöshetskassornas Samarbetsorganisation (SO) på sitt håll kämpar hårt för att föra ut bilden att a-kassorna är fristående. Enligt dem finns det blott ”en närhet mellan en del kassor och fackförbund”. När Folkpartiet ifrågasatte att fackförbunden administrerar a-kassor gick SO snabbt ut och förklarade att detta är ett missförstånd: ”Fackförbunden varken kan eller får administrera några a-kassor. Det vore lagbrott om så skedde.”
Frågan är då hur SO förklarar att en rad a-kassor tar ut högre avgifter av den som inte är fackligt ansluten och motiverar det med ”administrativa skäl”? Om nu a-kasseadministrationen är helt frikopplad från fackförbundsadministrationen.
Jan Björklund är nog inte den ende som har svårt att skilja mellan ”närhet” och ”i facklig regi”.
Inser den som besöker Transports a-kassa på Olof Palmes gata 29 i Stockholm att den är fristående från Transportarbetareförbundet på Olof Palmes gata 29?
Är det glasklart för den som går in på IF Metalls a-kassas hemsida att knappen ”Regeringsskifte 2010” i högerspalten inte alls har något med a-kassan att göra?
Eller är detta i själva verket goda illustrationer av ett absurt system som ingen idag skulle komma på tanken att införa om det inte redan funnits?
Dessvärre är allianspartiernas alternativ – obligatorium i olika tappning – knappast mer tilltalande. Där har faktiskt Sven-Erik Österberg en poäng: ”Obligatorisk a-kassa är en ny skatt för alla.”
