et är 2208. Platsen: Orrholmen i Karlstad. Strax efter att delfinen i kakelmosaik har upptäckts stöter grävskopan på något hårt. En liten kapsel med ett tal, ”Visioner för framtiden”, skrivet av en Lars Ohly…
Nej, det blev inget slutförvar även om det härom dagen var bra nära att Ohlys framtidsvisioner lagrades under Orrholmsgaraget i Karlstad.
För två år sedan grävdes nämligen en tidskapsel fylld med 2008 – brev, tidningar, böcker och två flaskor skogsstjärnan – ner här. År 2208 ska den öppnas. Dessutom har samtliga partiledare bjudits in att tala om sina visioner för världen om två hundra år. I onsdags var det Ohlys tur.
Två sekel är är på sitt sätt en greppbar tid. I 1800-talets början härjade Napoleonkrigen och Sverige förlorade Finland. Länge sedan, men inte längre än att vi läser böcker och kan känna till släktingar från den tiden.
Men att sia om framtiden är svårt. Ännu i 2000-talets början finns inga charterresor till månen. Vi kan inte teleportera oss och bär inte likadana overaller. Å andra sidan hade få kunnat skissera den utveckling som faktiskt har skett.
Kanske beror det på att visioner om framtiden tenderar att glömma bort människan. Vi är rätt få som drömmer om att bo på Mars. Men framför allt fattar vi ständigt myriader beslut. Det är inte bara en fjärils vingslag på andra sidan jorden som sägs kunna skapa en orkan. Varje dag påverkar var och en av oss historiens lopp.
Tyvärr är skaparkraften i det något som Lars Ohlys vänsterparti allt som oftast motarbetar. Utgångspunkten är inte den enskilda människans drömmar, utan de mål som kan formuleras politiskt. Det gör möjligen framtiden lite lättare att förutspå, men den blir också tristare och fattigare. Självklart vill Lars Ohly, som alla andra, att den ljusnande framtid ska vara vår. Det är bara det att hans politik inte är vägen dit.
