TERROR | På tv

I tisdagens första avsnitt av SVT:s höstsatsning Kommissionen utsätts riksdagsdagshuset för en överraskande terrorattack. I de angränsande regeringskvarteren pågår samtidigt och som bäst ett internationellt toppmöte.
Chockverkan är total, förödelsen likaså. Över tusen människor sprängs i luften, däribland rikets utrikesminister. Ett stort antal tjänstemän, poliser och demonstranter dödas genast av smällen. Bårhusen räcker inte till.
En s-märkt tidigare avhoppad justitieminister upphöjs att leda regeringens specialkommission. Förutom att de skadade ska få hjälp och kontakten hållas med utlandet (många omkomna är utländska diplomater) ligger det på kommissionens bord att få fast terroristerna.

För att syresätta tv-tittarnas terrorskräck även mellan avsnitten har SVT utrustat låtsaskommissionen med en egen webbplats. Där fortsätter historien och en uppskakad allmänhet lugnas med terrorinformation, aktuella länkar och annat som nöden kräver. Klickar man sedan vidare till den interaktiva
lekplatsen Dilemma, som utlovas kunna sluta hur illa som helst, får man vara med och lösa kommissionens knivigaste frågor i terroristjakten.
Men vill man studera hur terroristbekämpning går till på riktigt ska man nog hellre bege sig till London.
Själv har jag svårt att uppröras över att en av terrorism hårt trängd nation vill inför lagstiftning av det slag som den brittiska inrikesministern Charles Clarke lade fram i går. Enligt förslaget ska den som i tal eller skrift uppmuntrar eller förhärligar terrorism, kunna utvisas. Eftersom Storbritannien i likhet med Sverige är en rättsstat, gäller förslaget självfallet bara personer som ännu inte har blivit brittiska medborgare.

Och någon form av lojalitet med det nya hemlandet är det trots allt rimligt att kräva av personer som där fått en fristad. Även i Sverige krävs ett ”hederligt levnadssätt” för att en utlänning ska få medborgarskap här. Vår utlänningslag ger i praktiken Säpo fritt spelrum att få en terroristanstruken person avvisad, och några egentliga rättssäkerhetsgarantier ges inte. Rikets skydd går före, och det av goda skäl. På styltig juristprosa heter det att den ska avvisas som kan antas tillhöra eller verka för en organisation eller grupp som utanför sitt hemland kan befaras använda våld, hot eller tvång för politiska syften och därmed begå sådana gärningar här i riket.
Med detta i minnet framstår det upphetsade talet om att det brittiska antiterrorförslaget skulle hota debatten och yttrandefriheten som väldigt överdrivet.