RIKSDAGEN Uppriktigt sagt begriper jag inte varför Alliansens ledamöter gick med på Socialdemokraternas krav att kalla statsministern till KU. Som väntat hade Fredrik Reinfeldt inget att tillföra.
Hur skulle han kunna ha det? Beatrice Ask, Maud Olofsson, Mats Odell och Sven Otto Littorin hade redan besvarat KU:s frågor om rikspolischefsutnämningen, Carnegie, omplaceringen av Bo Bylund och regeringens krispaket till fordonsindustrin.
En fråga fick mig att spetsa öronen. Den ställde Centerns Annie Johansson apropå kritiken mot departementens snabberedning av lagärenden. Hur såg statsministern på utvecklingen mot allt färre parlamentariska utredningar? En högst berättigad fråga som Reinfeldt tyvärr gled förbi med en slapp hänvisning till tempohöjningen.
Av de drygt 30-tal amälningar som har lämnats in är det förmodligen bara kulturministern som ”prickas”. Hennes hantering av presstödsfrågan var schabblig. Men konstitutionellt mer allvarlig är jävsinvändningen mot ministerns statssekreterare. Inledningsvis fick hon ta sig an ärendet trots att hon är gift med en ledamot i SvD:s styrelse.
Statsrådet medgav att ”säkerhetsavståndet” borde varit längre från början. Därför undgår hon nog inte kritik från utskottet.
Å andra sidan, vem bryr sig? Knappast allianskamraterna i alla fall. Varför lät man annars anmälningarna mot Göran Persson och Thomas Bodström fladdra förbi utan offentlig utfrågning?
Deras agerande i samband med utvisningen av två terrormisstänkta egyptier hamnade åter i strålkastarljuset genom Eva Franchells biografi Väninnan . Franchell är socialdemokrat och var bästa vän med dåvarande utrikesministern Anna Lindh. I boken punkteras det uns av trovärdighet som eventuellt fanns kvar i Bodströms tidigare uttalanden inför KU. Ja, att varken han som justitieminister eller Göran Persson hade en aning om CIA:s inblandning i den brutala utvisningen, som Säpo alltså skulle ha ordnat på eget bevåg.
Jag hoppas att allianskamraterna förhandlade till sig något stort i utbyte mot att inte konfrontera dessa båda herrar med de nya uppgifterna Franchells bok.
Talande för hur lätt riksdagens tyngsta kontrollmakt väger även för KU självt är Michael Hagbergs anmälan angående Sven Otto Littorins uppträdande vid en interpellationsdebatt.
Trots utskottets tidigare påpekanden om att det är talmannen som svarar för ordningen i kammaren tillät man socialdemokraten att efterlysa”vägledande uttalanden från KU om hur man ser på situationen där statsråd under pågående debatt lämnar plenisalen”.
Det är ingen tillfällighet att intresset för vårens KU-granskning är minimalt utanför Helgeandsholmen. När KU inte värderar sin viktigaste uppgift högre, vem ska då göra det?
Om inte annat så av hänsyn till utskottets arbetsbörda borde KU fördöma ofoget med onödiga KU-anmälningar. Vill politikerna lyfta sig ännu mer i håret tar de också i med hårdhandskarna mot interpellationsmissbruket. Fjolårets 844 stycken är en ökning med 20 procent jämfört med 2006/07.
Det var så sant, idag är det interpellationsdebatt i riksdagen. Littorin ska svara på 15.
