Storbritanniens premiärminister David Cameron kom i går till ett Stockholm delvis tapetserat med Thatcher-affischer. Medan biograferna visar filmen om lady Thatcher sammanträder de baltiska och nordiska länderna med premiärministern från ett delvis annat Storbritannien än det som visas i Järnladyn. Deltagarna i Nordic Future Forum är överens om EU-engagemanget och det finns behov av gemensamma diskussioner om förhållningssättet till Bryssel.

Den marknadsliberala axeln mellan Norden, Storbritannien och Baltikum stärker de krafter som vill driva EU mot mer frihandel och minskade subventionsexcesser. Motståndet till protektionism och ytterligare marknadsregleringar är avgörande för att EU ska utvecklas mot öppenhet och ökat välstånd. När regleringsivrare och intressen som lever gott på EU-budgeten krokar arm är det nödvändigt med en stark allians mellan länder som vill se en annan framtid för Europa.

På plats på Fotografiska museet, vackert beläget mitt emot Skeppsholmen i Stockholm, samlades deltagarna också runt andra frågeställningar, som värdarna satt på agendan. Att planera och reformera för en åldrande befolkning och fler kvinnor i styrelsearbete är uppenbarligen svenska paradgrenar och upptog deltagarna under gårdagen.

Inför mötet har båda frågorna fått medial uppmärksamhet och Fredrik Reinfeldts beskrivning av vår nationella föreställning om en fix pensionsålder har initierat en nödvändig debatt.

När allt fler ska försörjas av allt färre duger inte ett system som är format för en helt annan tid och det svenska systemet är följaktligen i behov av akut uppdatering. Det finns förebilder. Island, som deltog i konferensen, har en befolkning där hälften av alla personer mellan 65 och 69 år fortfarande arbetar. David Cameron beskrev hur också Storbritanniens pensionssystem måste reformeras.

Flexibel pensionsålder är en del av lösningen men enligt Cameron står fackföreningarna i vägen för nytänkande och förändrade regler. Tankarna går åter till Thatcheraffischerna som påminner om att vissa saker förändras väldigt långsamt. Även Margaret Thatchers efterträdare Cameron har uppenbarligen några rundor att gå med fackföreningsrörelsen.

Fora och möten har sitt värde, men det är när konferensnomaderna landar i sina respektive hemländer som det faktiska arbetet fortsätter. För den svenska regeringens del handlar det om en minoritetsregerings vardag som förhoppningsvis snart kryddas av en aktiv opposition. Efter konfererande och samförstånd behövs nu påfyllnad av politikens livselixir: konflikt och debatt.

Återstår att se om Reinfeldt har låtit sig inspireras av den brittiska linjen och vågar vara obekväm även för facket. Utan ökad flexibilitet på arbetsmarknaden kommer det varken vara möjligt med tidigare entré i eller senare sorti från yrkeslivet.