Vilka sådana skulle kunna finnas? Den första var att Obama utstrålade trygghet. Bortsett från var man står politiskt är det omöjligt att förneka att han vid nyhetskonferenser och tal tyckts veta vad han gör, inte varit osäker på utgången och utstrålat ödmjukhet. Det är en dyrbar tillgång för en politiker som söker folkets förtroende i osäkra tider. Vi såg det i Sverige, när den ekonomiska krisen i strid med vedertagen politisk lära lyfte regeringen.
Obamas andra tillgång var sättet på vilket han axlat sin roll i historien. Han var något mer än den förste mörkhyade presidenten. Han var messiansk, svävade ovanför marken, ingav hopp. Den auran skulle kunna föra Obama till omval i de svåraste av tider, särskilt mot Mitt Romney – en stel affärsman och politisk kappvändare.
Ändå driver Obama en smutskampanj som tycks som gjord för att radera dessa fördelar. Konsekvenserna är två, dels att han framstår som desperat och utan budskap (bort extraordinär faktor nummer 1) dels att han dras ner i den politiska sörjan (bort extraordinär faktor nummer 2).
Kvar står en president i svåra ekonomiska tider, utan gryningstecken. Med andra ord, en president som förlorar.
Man skulle kunna tänka sig att budskapet går hem. Att väljarnas negativa bild av Romney gör att de röstar på Obama. Men då förväxlar man negativ kampanj med smutsig kampanj.
En negativ kampanj är i sig varken kontraproduktiv eller omoralisk. Den vill visa vad som är dåligt med motståndaren. Romney ägnar sig i hög grad åt det när han lyfter den ekonomiska krisen och Obamas misslyckade politik. Men negativa budskap måste vara sanna och relevanta, annars slår de tillbaka på avsändaren. (För Obama, med sin moraliska höjd, kan fallet vara särskilt dramatiskt, kontrasten särskilt iögonfallande.) Romneys negativa budskap är självklart relevant. Huruvida det uppfattas som sant avgör väljarna, men Romney tror på vad han säger.
Jämför med Obamas attacker på Romney. För trettio år sedan körde han till Kanada med hunden på taket; han har en bilhiss i garaget; hans fru äger en dyr häst; han är ingen sällskaplig glitterpinne; han är rik; han uttrycker oro över säkerheten vid OS i London. Relevant?
Han vill förbjuda aborter, också vid incest och våldtäkt; han har ljugit om när han lämnade vd-posten för företaget han grundade; han smiter från skatten genom att placera sin förmögenhet i skatteparadis; han skapade sin förmögenhet på att outsourca amerikanska jobb till låglöneländer. Sant? Inte om man frågar de granskningsinstitut som nagelfar kampanjernas faktapåståenden eller läser de journalister som normalt är välvilligt inställda till Obama.
Samtidigt fortsätter Romney knastertorrt: Jag vet hur man får fart på ekonomin och skapar nya jobb; Obama har försökt och misslyckats. Det är ett platt budskap, men kan räcka långt om Obama inte ändrar stil. Ingen uppfattas som solkigare än en fallen ängel.
