I Almedalen förra året slog ÖB Sverker Göranson fast att anslaget inte räcker för att leverera det försvar som politikerna hade beställt. Alternativet var att avveckla hela förmågor. ÖB fortsatte friläggandet av verkligheten med sitt uttalande vid nyår om enveckasförsvaret 2019 (under förutsättning av mer pengar och fungerande rekrytering).

Genom att vara tydlig och ta fajten med Enströms propagandaministerium gjorde han sin karriärs viktigaste insats för Sveriges försvar. Och han vann respekt.

Förväntningarna inför ÖB:s medverkan i årets Almedalsvecka kom dock rejält på skam. I stället för att medieträna framför spegeln (vad kan jag säga och fortfarande se mig själv i ansiktet) hade ÖB uppenbarligen gått på kurs i teflon med Karin Enström som magister.

Budskapet blev därefter: Relationerna till den politiska ledningen är bra, försvaret levererar och några avgörande brister finns inte på materielsidan. Utmaningar är en senare fråga.

Valet att luta sig mot den klassiska ÖB-linjen att ”gilla läget” bygger säkerligen upp relationerna till Enström, men samtidigt raserar han sitt mödosamt vunna förtroendekapital. Om Göranson igen skulle drista sig till att säga som det är kommer han att möta ett trovärdighetsproblem.

Det problemet har dock inte försvarsministern. Avsaknaden av trovärdighet underströks när Enström intervjuad i Almedalen sade att Gotland inte har någon strategisk särställning eller några särskilda behov. Det är som ett dåligt skämt att Sveriges försvarsminister anser att Pajala är lika viktigt som Gotland – eller menar hon att det är Solidaritetsförklaringen som är skämtet?

I samma anda antydde hon att avmilitariseringen av Gotland egentligen inte spelar någon roll eftersom det finns ”rörliga förband” och ”hemvärn”. Taktiskt nog undvek Enström att tala om hur många som ingår i de rörliga förband som finns att tillgå här och nu. Hemvärnet omfattar 454 man. Typiskt nog teg hon om problemen med att först i ett skymningsläge kunna återbesätta Gotland.

Chefen för Försvarsmaktens Gotlandsgrupp Hans Håkansson beskriver läget så här ( DN 3/7): ”Jag brukar säga att åka till Gotland är som att åka till Tchad. Man måste ta allting med sig.”

Så moderat är försvaret.

En ljuspunkt under Almedalsveckan var annars att S säger ja till ett svenskt deltagande i Natos snabbinsatsstyrka. Likväl är det lång väg kvar innan den socialdemokratiska försvarspolitiken blir trovärdig. Det handlar både om mer pengar till försvaret och om ett riktigt Natomedlemskap – det som KD:s Göran Hägglund glädjande nog flaggade för i sitt Almedalstal.

KD har slagit in på samma väg som Folkpartiet med en politik som utgår från att det nationella försvaret är en av statens kärnuppgifter. Det är bra för både för Alliansen och KD att Hägglund har ”kommit ut” som försvarsvän. Nu väntar jag på att han ska ge budskapet skärpa genom att ta ställning för den KD-utredning som ligger till grund för den nya politiken.