Genom åren har det byggts upp en ansenlig cd-hög med julmusik här hemma. Under julen kan man oblygt få spela allt från osannolikt vackra tolkningar av sakrala hymner av klassiska mästare med vokalister som Cecilia Bartoli, Leontyne Price och Kiri Te Kanawa, till Dolly Partons, Ella Fitzgeralds och Alice Babs versioner av Rudolf med röda mulen.
Det mesta av sångtexterna går en egentligen förbi, ty orden fungerar mera som förmedlare av en sinnestämning. Det är atmosfären och ytterst den musikaliska behållningen som räknas. Men ibland lyfter sig en text ur mängden och blir något mer än ett stämningsskapande element; den fångar innebörden i firandet av julhelgen och förklarar styrkan i traditionen. Som Johnny Cashs Here Was a Man från 1963, som mer är en musiksatt minipredikan än ett regelrätt sångstycke.
Med sin släpiga sydstatsbaryton berättar Cash om en man som föddes i en liten by av en bondkvinna och som till dess att han nådde de trettio arbetade som snickare. En man som därefter var en vandrande predikant tre år, men som aldrig reste längre bort än 300 kilometer från den plats han fötts. Som oftast fick gå till fots, som aldrig valdes till ett politiskt ämbete, aldrig skrev en bok och aldrig köpte ett hus.
Det här var en man, fortsätter Cash, som aldrig gjorde några av de saker som man förknippar med världslig storhet och som inte hade några andra meriter än sig själv. En man som inte hade med den här världen att göra på annat sätt än att han verkade för det gudomliga uppsåt som fört honom hit.
Medan han fortfarande var ung vände sig den allmänna opinionen mot honom, de flesta av hans vänner flydde, en av dem förnekade honom, och en annan förrådde honom och överlämnade honom till hans fiender. Han avrättades tillsammans med två brottslingar. Medan han dog kastade hans fångvaktare tärning om hans få persedlar och han jordfästes i en grav tillhörig en barmhärtig anhängare.
Och trots att så många århundraden gått sedan dess, avslutar Cash, är denna man likväl en centralgestalt för mänskligheten: ”Jag tror mig träffa rätt om jag säger att, av alla de arméer som någonsin marscherat, alla de flottor som någonsin seglat på haven, alla de lagstiftande församlingar som någonsin sammanträtt och alla de kungar som någonsin regerat, och alla dessa sammanslagna, har inget påverkat människans liv här på jorden så starkt som detta enda liv.”
På ett skivspår på knappt tre minuter sammanfattar Cash julbudskapet: Det är genom sin innebörd som idéer växer sig starka, sprids och påverkar människor i deras liv. Idéerna om vägen, sanningen och livet kan predikas av en med jordiska mått mätt betydelselös person i en avlägsen landsända för 2 000 år sedan, men likväl åstadkomma så mycket mer än alla världens vapen och alla världens furstar. Och förmedlaren av sådana idéer behöver inte några titlar eller världsliga stordåd att skryta eller imponera med.
Sällan har ett så gammalt budskap också varit så samtida.
Thomas Gür är företagare och fri skribent. thomasgur@hotmail.com
