Enligt SCB sysselsätter tillverkningsindustrin i Sverige 25 000 personer färre i år än förra året. En översikt i Dagens Industri visar en rad utflyttningar av industrijobb till andra länder under de senaste tolv månaderna. Från Duni i Halmstad har 244 arbeten flyttats till Polen och Belgien, från Emerson i Söderhamn 300 till Slovakien, från Electrolux i Västervik 500 till Ungern, från Nolato i Kristianstad 150 till Kina. I stor utsträckning är det lägre lönekostnader som företagen söker med sina flyttlass.

Industrifackets ordförande oroar sig för att den svenska välfärden ska urholkas när industrijobben försvinner och ledningen för Dunis fackklubb säger till DI att regeringen borde reglera nedläggningar hårdare och göra dem dyrare.
Det är dock inte företagsflyttarna i sig som är problemet och Sveriges väg till högre välstånd kan inte gå via konkurrens om industrijobb med låglöneländer. En ekonomi som inte omvandlas blir efter ett tag u-landsmässig. Problemet är att det inte tillkommer tillräckligt
många nya jobb för att ersätta de gamla.

Där har regeringen sin uppgift. Att göra nedläggningar svårare för att stärka Sveriges ekonomi är som att stänga dörren om en eldsvåda: ingen långsiktigt hållbar lösning. Vad som behövs är i stället åtgärder som gör det billigare, enklare och mer attraktivt att starta nya företag och att få dem att växa. Ska de 244 jobben på Duni kunna ersättas av 244 - eller helst fler - nya arbeten i andra branscher, måste regeringen börja lyssna till näringslivets företrädare. I stället för att använda dem som staffagefigurer i politiska teaterföreställningar.