En vårdag i Stockholm känns växtkraften och rörelsen framåt särskilt påtaglig. Människor i rörelse och puttrande verksamhet överallt kan få vem som helst att ryckas med i entusiasm över stadens brus och liv. Den som är något mer skeptiskt lagd kan naturligtvis se problem i detta och varna för överbefolkning och trängsel.

För oss som ser tillväxt och ökat välstånd som något positivt och välkommet kan begränsningarna i stället beskrivas som växtvärk. Som något ofrånkomligt men övergående för en stad som expanderar. Men utvecklingen kan också hämmas allvarligt om de som sätter ramarna för den inte vill eller förmår se vad som behövs. Med en inflyttningstakt på två fyllda SL-bussar per dag är Stockholmsregionen i ständigt behov av fler bostäder och utbyggd infrastruktur.

Stockholms tunnelbanenät är inte ordentligt utbyggt sedan 70-talet. Under de cirka 40 år som passerat sedan dess har staden förändrats och utvecklats rejält, medan själva stommen i kollektivtrafiken alltså hållits oförändrad.

Nu händer det efter år av politisk jenka. Efter spårvagnsutflykter och ringleder i långbänk har Stockholms stads och läns borgerliga majoritet landat i en överenskommelse om utbyggnad av tunnelbanan. Gårdagens besked om tunnelbana till Nacka är viktigt och välkomnades av de allra flesta. Socialdemokraterna i Stadshuset var kanske en smula njugga i sina uttalanden, men landade trots allt i att överenskommelsen har potential att leda rätt.

Politiker med ansvar för stadsplanering och långsiktiga planer har märkliga uppdrag. Med utgångspunkt i historiska och dagsaktuella data ska de dra slutsatser om framtida behov. I samhällsdebatt är det dessutom populärt att av gammal statistik utveckla grafer för framtiden. Resonemang om ”tangentens riktning” kan ge högst märkliga scenarier men används ändå flitigt. Grundantagandet leder fel eftersom det utgår från att människor alltid kommer att bete sig på samma sätt som historisk data visar.

Därför har också den exponentiella inflyttningstakten överraskat. Allt fler flyttar till Stockholm och planerna måste göras om. Det gäller för såväl bostäder som trafikleder och kollektivtrafik.

En tunnelbana som kopplar ihop Nacka med centrala Stockholm kommer enligt politikerna bakom överenskommelsen även att göra fler kommuner lämpliga för bostadsbyggande. Enligt dem handlar det om ”möjligheter för nya bostäder åt 40000 människor med tillgång till” kollektivtrafik ( DN debatt 15/3).

Kanske är huvudstaden och dess invånare i och med tunnelbanebeskedet lite närmare en stad med bekvämligheter som en rörlig bostadsmarknad, och nymodigheter som flytande trafik och kollektivtrafik med rimlig kapacitet.

Men helt färdig blir aldrig en stad och det är heller inte meningen. Utvecklingen drivs av företagen och medborgarna och politikens uppgift är att undanröja de hinder som finns för välstånd och utveckling.