Det finns något bekant och tilltalande i Ronny Ambjörnssons bok Den skötsamme arbetaren (Carlssons, 1988). Det måste vara den tidiga arbetarrörelsens tankar om självrespekt, bildning och just skötsamhet som slår an en ton jag hört förut.

Ambjörnsson är idéhistoriker och mejslar fram en bild av den tidiga arbetarrörelsen där det först och främst är det egna handlandet, självstudierna och den inre intellektuella resan som förändrar och gör skillnad. Detta leder i sin tur till en gemensam ansträngning. Men det börjar i den personliga, inte den kollektiva kampen.

Då och då finns det anledning att plocka fram boken igen och under veckans 100-årsfirande av ABF var det definitivt läge. Bildningsförbundet må ha sett sina bästa dagar, men även en bedagad skönhet har rätt att tillskrivas ungdomsårens storhetstid. För att ha en chans att minnas ABF som något liknande behövs Ambjörnsson.

Det handlar om väckelsen, nykterhets-, bildnings- och arbetarrörelsen och även om dessa skiljer sig åt är värden som skötsamhet och självfostran gemensamma.

I den tidiga bildningsrörelsen, som föregår ABF, är litteraturen central och att läsa handlar såväl om den inre resan som om bildningens roll för att kunna växa som medborgare. ”Målet för detta bildningsarbete är att hos medlemmarna i cirkeln skapa vad man kallar självtillit och självaktning”. Läsningen handlar också om ”...begrundan, det samtal kring det lästa som individen för, dels inom sig själv, dels med andra individer”. Ambjörnsson skriver skönt.

Mindre av skönhetsupplevelse är det att läsa jubileumsskriften om ABF; Alltid på plats alltid på språng (Atlas, 2012). Medan Ambjörnsson lyckas fånga bildningsrörelsens idé och känsla och visa att litteratur och bildning gör skillnad, är jubileumsskriften snarare att betrakta som ett bildningens nutidsdokument. Snuttifiering, serieteckningar och versaler.

Istället för att lyfta vad bildningsrörelsen en gång var och har betytt bjuds vi en gestaltning av hur arm bildningsrörelsen är i dag.

100 år är en aktningsvärd ålder och möjligen är det dags att bevilja ABF pension. Därmed inte sagt att tiden är ute för varje slags bildningsrörelse. Tvärtom. Med skyhöga tittarsiffror för förnedrings-tv och mångas obegripliga dragning till korkade dokusåpor är det lockande att i stället önska starkare bildningsideal. Men studiecirkelns form känns inte helt ”2010-tal” och sannolikt bör vi söka någon annan, mindre kollektiv form.