Redan igår kunde SvD berätta något om den rapport som Socialdemokraternas Kriskommission ska presentera idag. Bland de många förslag som läggs märks att kommissionen vill ge medlemmarna större inflytande, bland annat genom att de i omröstningar ska få möjlighet att avgöra ”val av personer och sakfrågor”. En öppen valberedningsprocess förordas också framför den slutenhet som nu råder, även den med mer medlemsinflytande.
Men det tar inte slut där. Dessutom föreslår kommissionen att också partitoppen bantas, däribland partistyrelsen och det verkställande utskottet.
Trots att ett minskat antal maktpositioner sällan brukar falla just innehavarna av samma maktpostitioner på läppen så är frågan om inte det senare förslaget ändå kommer vara lättare att sälja på den socialdemokratiska partitoppen än de övriga idéerna. Att man är många på toppen vet alla och den strategin verkar inte direkt mildra de falangstrider och intriger som råder – och kommer att råda – under tiden fram till att en ny ordförande väljs.
Dessutom har inte S råd med en väl tilltagen administrativ topp längre. Med två fiaskoval bakom sig är den socialdemokratiska hushållskassan inte på topp.
Stor självkritik vankas det idag, enligt förhandsryktena, och det låter bra. Självkritik måste till när man befinner sig i den kris som S har hamnat. Samtidigt blir det mest intressanta inte att ta del av självkritiken, utan hur den tas emot av partiets ledande delar. Krisrapporter som enbart blir en läpparnas självrannsakande bekännelse har en förmåga att bevara status quo mer än de förändrar.
I gårdagens Aftonbladet dristade sig kommentatorn Lena Mellin till att bedöma läget som ”kört” för Socialdemokraterna. Det är en analys som är alltför lik Sören Holmbergs ”Alliansen är rökt”, för att jag skulle våga sätta några pengar på spådomen. Och Sören Holmberg fick, som vi nu alla vet, inte rätt.
Alliansen var inte rökt, den tog hem segern 2010. Just nu är det på samma sätt mycket som ser vansinnigt mörkt ut för Socialdemokraterna.
Men S läge idag bidrar också till att göra Alliansen lite glansigare än vad den egentligen är i nuläget. Fredrik Reinfeldt behöver inte göra mycket för att framstå som det bästa för Sverige så länge det inte finns något alternativ.
