Med tre dödsskjutningar i Malmö enbart i januari och åtta sedan maj samt dessutom måndagens explosion vid en polisstation kan problemen kännas oöverstigliga.
Nog är det mycket som behöver göras och visst går det att göra mycket mer. Somligt kan och behöver göras av riksdagen, till exempel strängare straff för olaga vapeninnehav. Men den typen av åtgärder kommer aldrig att ensamma lösa de problem som finns.
Större fokus måste läggas på hur befintliga resurser används. Varför har polisen inte bättre kontroll i Malmö? Används verkligen polisen på bästa möjliga sätt? Om inte är det orättvist mot såväl poliserna själva som mot Malmöborna.
En genomgång av hur polisen kan förbättra sitt arbete är ett nödvändigt första steg. Det finns många metoder som man vet är effektiva.
New York var på 1980-talet med rätta känt som en kriminalitetens högborg. Men under de senaste två årtiondena har staden upplevt den största och mest varaktiga nedgången av gatubrott som någonsin setts i en utvecklad storstad. Franklin E Zimring, professor i juridik vid University of California, beskrev i artikeln How New York Beat Crime i augustinumret av Scientific American hur staden genom sättet att använda polisen och innovativa metoder kan fungera som en modell för att förhindra mord, rån och andra illdåd.
Antalet poliser är viktigt, slår Zimring fast. Trots att New York gjorde sig av med 4000 uniformerade poliser efter år 2000 var antalet poliser fortfarande markant högre efteråt än 1990.
Det viktigaste som gjordes var dock att utöver polisens numerära ökning ändra hur polisen arbetade. Den viktigaste förändringen var fokuseringen på så kallade hot spots, en strategi som använts med framgång även på andra håll.
På ett kontor i Manhattan bokstavligen kartlades de allvarliga brotten. Väsentlig koncentration av brott till en plats är vad som skapar en hot spot. Sedan skickades fullt utrustade polispatruller ut till platsen, oavsett om det rörde sig om en trottoar, ett café eller en bar, och där stannade de, ibland i flera veckor. Systematiskt stannade de och visiterade misstänkta individer och ”stirrade ner” alla andra.
Det har visat sig att brottslighet inte är så rörlig som man trott. Ett brott som förhindras på en viss plats en dag sker inte nödvändigtvis någon annanstans dagen därpå.
Just att rikta insatserna mot brott och de platser där brott begås istället för att fokusera på brottslingarna är en av de viktigaste lärdomarna som går att dra av två decenniers sjunkande brottslighet i New York. Andra slutsatser som är värda att ta med sig är att övriga problem kvarstår. Droganvändningen är fortsatt rekordhög, men de drogrelaterade brotten har minskat kraftigt. Sociala klyftor består, men inte de brott många trodde berodde på sociala omständigheter.
Situationen i Malmö kommer inte att bli bättre av sig själv. Polismyndigheten i Skåne måste på allvar se över arbetets upplägg. Den nuvarande utvecklingen är ohållbar. Det behövs mycket bättre systematik i arbetet och förändring måste ske snarast.






