När han kommer fram till mig, bara några meter från scenen, känner jag först inte igen honom. Det kanske beror på att han strålar som en sol och går stolt som en tupp – medan förra gången vi träffades var på ett dystert seminarium. Han heter Ardavast Reshdouni, och är en tung miljöpartistisk kommunpolitiker i Botkyrka. Eller före detta, kanske ska tilläggas.
Han kan knappt hejda sig i sin entusiasm, och sträcker mig en broschyr. ”Gröna för Alliansen”, står det.
”Vi är en grupp f. d. miljöpartister som inte är nöjda med hur Miljöpartiet de gröna drivit politik i samarbete med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet den senaste mandatperioden.” ”Vi tycker att miljön är viktigare än att sitta i knät på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.”
Ardavast presenterar mig för ett par andra tidigare miljöpartister från samma kommun som är med honom för att dela ut flygblad.
Botkyrka är inte vilken plats som helst. Det är Maria Wetterstrands egen hemkommun. Och nu står alltså hennes egna tidigare kärntrupper och kampanjar för Alliansen på Moderaternas och Fredrik Reinfeldts valupptakt vid Slussen i Stockholm.
Det är sådana små detaljer som visar vartåt det blåser.
Fredrik Reinfeldt kliver upp på scenen. Det råder inget tvivel om fokus för framträdandet. ”Om 18 dagar”, inleder han, ”öppnar vallokalerna, och om 36 dagar kommer det att vara avgjort.”
Det är inte läge för ideologiska eller filosofiska utläggningar. Reinfeldt påminner om vad som åstadkommits de fyra gångna åren. ”Vi har gjort det ni inte trodde var möjligt. Vi har sänkt skatten för vanligt folk. Sverige är på väg mot att bli ett skatteparadis för låginkomsttagare. Vi har tagit några viktiga steg på vägen.”
Det är 27 grader varmt, oändligt kvavt och klibbigt i luften, men publiken är med honom och han talar i tre kvart.
Han pekar på att Sverige kommit väl ut ur krisen, att sysselsättningen har ökat tack vare regeringens politik, och att en vanlig sjuksköterska har fått omkring 1500 kronor mer kvar i plånboken per månad.
Han pratar om de fortsatta utmaningarna. Jobben, skolan, och tryggheten. Och han visar upp oppositionens alternativ; höjda skatter så att det lönar sig mindre att arbeta, höjda arbetsgivaravgifter så att det blir dyrare att anställa, och slopade rut- och rotavdrag så att den gryende tjänstesektorn kommer att stanna av.
Det syns att han går in med gott självförtroende i valrörelsen.
Dagens opinionsmätning från Sifo styrker den bild av läget som har växt fram under drygt tre månader. Allianspartierna leder med 3,6 procentenheter över det rödgröna blocket. Moderaterna ligger kvar på en nivå över 30 procent. Partiets stöd har alltså vuxit med omkring fem procentenheter sedan valet 2006.
Socialdemokraterna har under Mona Sahlin i princip gjort motsatt resa.
Reinfeldt eldar på från scenen. Publiken jublar när han särskilt pekar på finansminister Anders Borg, som hållit hårt i plånboken under krisen. ”Vi lyssnade inte på Mona Sahlin som sa: Gör slut på pengarna före lunch!”
Någon timme tidigare hade de hållit presskonferens tillsammans. De presenterade ett förslag om ett femte steg i jobbskatteavdraget och om ytterligare sänkt skatt till ålderspensionärerna. Men de var väldigt måna om att säga att förslaget var en ”reformambition” snarare än ett ”skarpt vallöfte”. Moderaterna vill inte lova något innan ekonomin har hämtat sig från krisen. ”Det är inte till mig man ska vända sig om man vill ha löften om allt till alla”, sade Reinfeldt.
Beskedet skapar förtroende för en politik som syftar till ordning och reda i finanserna, men låter lite väl defensivt. Bra reformer har ju intäktssidor också.
Jag blickar ut över folksamlingen och får intrycket av ett parti i medvind. Snett framför mig står Johnny Munkhammar, riksdagskandidat från Österåker. Han sökte sig till Moderaterna efter att ha skrivit The Guide to Reform: How policymakers can pursue real change, achieve great results and win re-election (Timbro 2007). Nu vill han vara med och påverka i praktiken.
Och här på Södermalm finns också Maria Abrahamsson. Att hon lämnade ledarsidan för att kandidera till riksdagen må ha varit dåligt för oss på tidningen och för läsarna, men det säger ändå en del om att Moderaterna just nu lockar till sig spännande namn. Det är motsatt tendens till den jag beskrev i torsdagens artikel om hur socialdemokratin snarast varit stadd i intellektuell utarmning.
Så den här broschyren. ”Gröna för Alliansen”. Små detaljer som visar vartåt det blåser.
