Jag håller inte alltid med henne. Men ända sedan den blev tillgänglig på nätet har jag läst Peggy Noonans kolumn i Wall Street Journal. Hon har länge varit en av de mest intressanta rösterna i den politiska debatten i USA. Konservativ, men lyhörd. Republikan, men allt annat än okritisk till det egna partiet. Dessutom en god stilist.

Även om Peggy Noonan är stjärnan i sällskapet finns det mycket annat som väcker intresse på ledarsidan i Wall Street Journal. Oavsett vad man må tycka om det som skrivs där (och jag uppskattar långtifrån allt) kan man inte förneka att tidningen är en opinionsbildare med idéer och ambitioner.

Nu tar Rupert Murdoch över mediakoncernen Dow Jones som ger ut Wall Street Journal. Eftersom Murdoch är en av de mest kontroversiella personligheterna på den internationella mediascenen är det inte förvånande att spekulationerna om Wall Street Journals framtid snabbt fick upp farten.

Wall Street Journal välkomnade den nya ägaren på ledarplats i går. Tidningens linje ligger fast, löd budskapet. Texten kunde läsas som ett lugnande besked, men också som något av en vädjan till den nye ägaren.

Murdoch har hunnit med en hel del genom åren. Han har skaffat sig ett rykte som hårdför affärsman med högersympatier. Det innebär dock inte att han är någon självklar favorit i konservativa kretsar. Murdoch har visat sig benägen att förpassa eventuella politiska principer till papperskorgen om de framstår som ett hot mot affärerna. Han har gjort tv-satsningar i Kina och fått skarp kritik för att vara alltför benägen att anpassa sig till kommunistregimens önskemål, exempelvis när det gäller att plocka bort oönskade västkanaler som brittiska BBC ur utbudet.

Om man vill ha ett mer positivt exempel på vad Murdoch är kapabel att åstadkomma bör man studera hans framgångar med kabelkanalen Fox News, som med åren har blivit en tung konkurrent till CNN. Fox har också en riktigt ambitiös nätsatsning. Själv följer jag med intresse de två Foxprofilerna Steven Milloy och Jonathan Morris, som kommenterar vetenskap respektive religion.

Vad händer nu? Jag hoppas att jag får tillfälle att läsa Peggy Noonan en gång i veckan också i fortsättningen. Då är jag nöjd. Men det vore förstås spännande om Wall Street Journal mera allmänt fick ett lyft.

Bland de stora amerikanska tidningar som i hög grad påverkar omvärldens bild av USA spelar New York Times och Washington Post i en egen division. Båda står klart till vänster om Wall Street Journal på ledarplats. Ett tillskott av lite andra åsikter skulle inte skada. Men det förutsätter förstås att Murdochs satsningar verkligen medför ett lyft upp till elitserien för Wall Street Journal. Det återstår att se. Pengarna som krävs har han säkert.