Varken wienerbröd eller kaffe serverades när biståndsminister Gunilla Carlsson i går presenterade regeringens skrivelse om Sveriges politik för global utveckling (PGU): hon bjöd på andra bullar. De smakade bra.

Sveriges politik för global utveckling går tillbaka till 2003 och var ett uttryck för den socialdemokratiska regeringens – och stödpartiernas – vilja att pressa in så mycket som möjligt av egna käpphästar i det som skulle vara ett steg i riktning mot en samlad utvecklingspolitik. Det var kort sagt en politik som inte förmådde skilja mellan huvud- och bisak. Trist att det rådde bred enighet om den.

När Alliansen lanserar sin ”nystart” har omåttligheten ersatts av större realism. Den nya modellen av PGU ska inte ta sig an alla globala utmaningar utan ”bara” sex. Antalet mål sänks från 64 till 18. Trots det räcker bekymren och blir över. Kanske borde man ha gått ännu längre så att Sverige skulle kunna göra ännu mer skillnad.

Gunilla Carlsson menade att den socialdemokratiska regeringen – med stödpartier – saknade politisk vilja att genomföra PGU och att det verkligt nya nu handlar om det interna arbetet med ökad kunskap och bättre samstämmighet som nyckelord. PGU ska ingå som standard i regeringens beslutsunderlag i alla frågor. Politiken ska dessutom utvärderas i relation till mätbara mål.

I långa stycken rör det sig om en viljeförklaring – som är värd att applådera – men det är rätt mycket famlande på jungfrulig mark. Work in progress var ett återkommande uttryck. Vi får se hur det går. Men om inte annat lär målkonflikter blir tydliga.

Reformeringen av PGU passar som hand i handske på den nya biståndspolitik som bär Carlssons prägel: fokus, effektivitet, utvärdering. Sida-slentrianen är bruten. Det är inte heller längre bara känsla utan också intellekt som bär upp politiken. Regeringens förnyelse av Afrikapolitiken är ett exempel på en analys som visar hur olika komplexa problem griper in i varandra och att politiken måste rätta sig därefter.

Mot bakgrund av Sveriges trista biståndshistoria är det glädjande att regeringen identifierar förtryck som en av de sex globala utmaningarna och att frihet är ett centralt inslag i politiken.

– Hur blir det med det indragna stödet till människorättskampen i Ryssland, frågade jag ministern. När kommer det att återupptas?

Gunilla Carlsson lät försiktigt positiv och lovade att återkomma med ett tydligare besked under våren. Beslutet kan väl bara bli ett…