Den som lyckas fly från Eritrea mot alla odds förväntas fortfarande betala en årlig skatt till regimen. Två procent av alla inkomster är det meningen att man ska skicka hem till dem man flytt ifrån. Hur mycket pengar som drivs in är oklart, men förfarandet säger mycket om hur den eritreanska staten ser på sina medborgare. De är regimens egendom.
Med samma regim har Sverige i åratal försökt bedriva ”tyst diplomati” i syfte att få ut den svenske journalisten Dawit Isaak, som har både svenskt och eritreanskt medborgarskap, ur fängelsehålorna. Det har varit en naiv förhoppning att Eritreas ledare skulle bry sig om svenska diplomaters tassande.
Mycket kan man säga om Eritreas diktator Isaias Afewerki, men inte att han är särskilt lyhörd för ”tyst diplomati”. Afewerki kom till makten 1993. Då hade han bedrivit väpnad kamp mot den etiopiska överheten under tre decennier. Han krigade huvudsakligen med den marxist-leninistiska gerilla som sedermera omvandlades till Folkfronten för demokrati och rättvisa, som är Eritreas enda tillåtna politiska parti idag. Men när Eritrea vann självständighet så upphörde alla påstådda ambitioner att representera folket. Oppositionen fängslades. Pressen tystades. Vapenskramlet fortsatte.
Isaias Afewerki har samma syn på demokrati som de andra diktatorerna som plågat Afrika. Han är bara ovanligt öppen med det. ”Demokrati är väldigt viktigt”, sade Afewerki i en intervju i China Business Weekly , ”men den ska inte tillåtas skapa meningsmotsättningar i samhället”. När al Jazira frågade hur det gick med planerna på fria val i Eritrea, så svarade han ”Vilka val?”, för att sedan förklara att det skulle dröja tre eller fyra decennier innan val skulle komma i fråga.
Och den som undrar hur den svenske journalisten Dawit Isaak kan hållas fängslad år efter år kan få en ledtråd i ett av diktatorns uttalanden i BBC : ”Vad är fri press? Fri press finns ingenstans.”
Det är självskrivet att ”tyst diplomati” inte kommer att fungera i relationerna med en sådan motpart. Här duger det inte att viska. Knappast ens när man höjer rösten för en öppen och rak dialog om EU:s bistånd till Eritrea lyssnar man. ”Ta ert bistånd och stick”, sade Eritreas chargé d’affaires i Sverige, Yonas Manna, till Göteborgs-Posten . Det är tydligt att volymen måste skruvas upp ännu högre för att det ska bli resultat.
Det är en skam för Sverige att Dawit Isaak tillåtits sitta inlåst under värsta möjliga omständigheter i sju och ett halvt år. Lämnad i händerna på en diktaturs godtycke. Övergiven av en serie regeringar som alla bortförklarat handingsförlamningen med ”tyst diplomati”.
Och sorgligt nog dessutom till stor del bortglömd av kollegerna i presskåren hemma i Sverige.
Men nu är det dags att öka trycket på den eritreanska diktaturen på alla till buds stående plan. Därför inleder Sveriges största mediehus idag en gemensam kampanj för att lyfta frågan. Kravet är enkelt. Frige Dawit Isaak!
