Benämningen Annonsdrottningen för tankarna till Hennes&Mauritzs julannonser på 1990-talet. (Då Anna Nicole Smith lär ha skapat trafikkaos med sitt välexponerade yttre). 100 år tidigare var Annonsdrottningen framför andra Sofia Gumaelius. Hon var hjärnan och affärskvinnan bakom den växande annons- och reklammarknaden. En kvinna med näsa för affärer.

Med ett startkapital om knappt 55 kronor och mottot ’’Vägen till rikedom går genom trycksvärtan’’ startade Gumaelius 1877 en liten annonsbyrå mitt i Stockholms tidningskvarter. Affärsidén var enkel och genial. Hon förstod att tidningsvärlden skulle bli allt mer beroende av annonsintäkter och hennes byrå skulle då utgöra själva smörjmedlet på annonsmarknaden.

Om Sofia Gumaelius kan man läsa i Ewonne Winblads bok Annonsdrottningen (Atlantis) som släpptes i förra veckan, ganska exakt 90 år efter att kvinnor i Sverige fick rösträtt. Gumaelius som var mycket engagerad i rösträttsrörelsen fick själv aldrig uppleva det fullvärdiga medborgarskapet, hon gick ur tiden 1915. Då hade vägen genom trycksvärtan gjort såväl annonsmarknaden som henne själv betydligt rikare.

Gumaelius och andra som kämpade för kvinnors rösträtt fick explosivt bränsle när en riksdagsmotion om att gifta män skulle få dubbel rösträtt, lades fram. Bara tanken är bisarr och sporrade följaktligen rösträttskämparna att växla upp. För Sofia Gumaelius, ogift högavlönad företagsledare, skulle det innebära att hennes gifta bröder, som hon delvis försörjde, skulle få två röster vardera medan hon ännu inte hade någon alls.

Då, precis som idag, fanns en bestämd uppfattning om hur en kvinna är. Rösträttsmotståndarna hänvisade gärna till dessa tolkningar av kvinnans väsen i sin argumentation. Exempelvis hette det att ’’kvinnor kommer ständigt att sätta sina känslor av personlig tillgivenhet över hänsynen till den opersonliga staten’’. Man menade att biologiska skäl skulle avgöra hur halva Sveriges befolkning skulle komma att agera som politiskt myndiga medborgare.

Rösträtten var en medborgarrättslig fråga men utmanade också för första gången idén att kvinnor är ett homogent kollektiv. Individualism var förbehållet männen medan fruntimmer under oket av sina känslostormar alla ansågs vara på ett och samma sätt.

Sofia Gumaelius utmanade såväl bilden av kvinnor som oförmögna att rösta, som uppfattningen att kvinnor och affärer inte hör ihop. Hon hade blivit förvånad om någon då talat om att rösträtten snart skulle lösa sig, medan kvinnors rätt att göra vinst och ses som självklara medspelare på marknaden skulle ifrågasättas i över ytterligare 100 år.

I kvinnligt dominerade branscher ifrågasätts än idag företagens rätt att göra vinst. Märk väl att inom offentlig sektor kan traditionellt manliga tjänster som underhåll och transport utföras av vinstdrivande företag, medan de kvinnligt dominerade vårdföretagens rätt att växa och göra vinst ständigt ifrågasätts.