Dess affärsidé: att vädja till människans sämsta sidor. I går kom slutet. News of the World gav ut sitt sista nummer. Den 168-åriga söndagstidningen, som med sin upplaga på 2,6 miljoner exemplar var Storbritanniens största, har fallit på eget grepp. Skandalerna kring tidningens telefonavlyssning av mordoffer och deras anhöriga fällde en organisation som inte höll något heligt annat än sina högst tvivelaktiga ändamål. Det väcker frågor också för det svenska presslandskapet.
Vi ligger förvisso några år efter britterna, vars skandaltidningar saknar alla hämningar i sin jakt på säljande stories. Med ett luddigt och allt ursäktande syfte att granska makten har branschen de senaste 50 åren alltmer utvecklats till en nationell följetong om kända och okända människors sexliv. Det hela toppas med lättköpta politiska poänger där EU inkarnerar ondskan och alla tyskar fortfarande är nazister. Ytterst sällan har man lyckats avslöja något som faktiskt har betydelse för annat än människans snuskiga fantasi.
2007 dömdes en privatdetektiv för att ha avlyssnat folks telefoner för News of the Worlds räkning. Det utlöste en granskning av ett företag som först försökte skylla allt på enskilda medarbetares felsteg. I förra veckan förlorade tidningen helt kontrollen. En kultur uppdagades där man mutade poliser för snabb och känslig information och raderade meddelanden på försvunna barns mobilsvar för att de alltmer desperata föräldrarna skulle fortsätta att tala in gripande tidningsrubriker. I det mest uppmärksammade fallet av det senare, mordet på skolflickan Milly Dowler, förledde man därmed polisen, som trodde att offret fortfarande levde.
Det är ett sundhetstecken att till och med britterna fick nog. Omfattande uppmaningar till läsarbojkott cirkulerade under förra veckan, och många annonsörer drog sig ur. I torsdags meddelade familjen Murdoch, tidningens ägare, att gårdagens nummer skulle bli News of the Worlds sista.
Tidningens värsta övertramp var olagliga. Sådant äger mer sällan rum i Sverige, men olagligheter är heller knappast det största problemet med skandalpressen. I England som här är det istället den totala frånvaron av förståelse för att det finns ett avstånd mellan vad en tidning får göra och vad man bör göra. Pressetik är något man inte anser sig ha råd med, och gränserna har i försöken att bromsa en fallande upplaga tänjts mer och mer.
Den brittiska regeringen har nu utlovat både offentliga granskningar och en omgjord presslagstiftning. Mediernas självreglering anses ha brutit samman. Följden lär bli att det tidigare svängrummet försvinner: att det man får göra begränsas till det man bör göra. Tidningar som News of the World är inte demokratins försvarare. De är tryckfrihetens värsta fiende.
