Storsatsningen på Sweden Science for Life Laboratory är kunskaps- och näringspolitik för det 21:a århundradet. SciLifeLab har funnits sedan 2010 som ett samarbetsprojekt mellan universitet i Stockholm och Uppsala. Nu går Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, Astra Zeneca och staten samman och skjuter till resurser som gör det möjligt att växla upp ambitionsnivån ytterligare och bilda ett nationellt forskningsinstitut.

Kvaliteten sätts i högsätet. Vid pressträffen i går var såväl stiftelsens Peter Wallenberg som Astra Zenecas Anders Ekblom tydliga med betydelsen och värdet av vetenskaplig excellens. Karolinska Institutets rektor, Harriet Wallberg-Henriksson, talade förhoppningsfullt om det nya SciLifeLab som en magnet, som ska kunna attrahera de mest framgångsrika forskarna.

Den internationella prägeln blir en självklarhet. I dag kommer ungefär en fjärdedel av forskarna som är knutna till SciLifeLab från utlandet, och framöver väntas både deras andel och antal öka.

Det handlar om samarbeten på bredden. Dels mellan offentligt och privat. Dels över ämnesgränserna. Mycket handlar om att med biovetenskapernas hjälp ta fram behandlingsmetoder mot tunga folksjukdomar. Men det blir inte institutets enda forskningsfält, och man kommer att engagera ämneskunskap från många olika akademiska discipliner. Institutet ska vara en resurs för både lärosäten och näringsliv: Målet är att bygga med hög kvalitet – men inte ett elfenbenstorn.

Enligt utbildningsminister Jan Björklund kommer man snabbt att nå upp i en årsomsättning om en halv miljard kronor och planen är sedan att fortsätta växa så man når den dubbla nivån. Den dag man lyckas innebär det att man har övertygat nya, tunga forskningsfinansiärer, och att SciLifeLab har etablerat sig som ett tongivande kraftcentrum i det svenska kunskapssamhället.

Att Astra Zeneca går in med pengar under en femårsperiod väcker naturligtvis frågor om institutet är en sorts kompensation för den nedlagda forskningen i Södertälje. Men SciLifeLab-initiativet är mycket bättre än ett industripolitiskt paket av gammaldags modell. Man bygger ny intellektuell infrastruktur och skapar förutsättningar för kunskapsgenombrott och entreprenörskap. Självklart kan satsningen bidra till intressanta öppningar för duktiga medarbetare från Astra Zeneca, men blicken är riktad framåt i stället för bakåt.

Satsningen blir en vitamininjektion för Uppsala-Stockholm-regionen, men den innebär också utmaningar. Det stora forskningsprojektet ESS i Lund har redan haft en del svårigheter med sin rekrytering på grund av det internationella forskarsamhällets bristande entusiasm för svenska inkomstskatter, och samma sak lär gälla tilltänkta medarbetare i SciLifeLab.

Frånvaron av en fungerande hyresmarknad är en annan huvudvärk, som lär göra sig påmind. Och har vi verkligen det kapital och den företagarbeskattning som gör att det blir varor och tjänster av idéerna som institutet förlöser?

Stora forskningssatsningar är utmärkta delar av framsynt näringspolitik. Men de är likafullt bara delar.