Det regnar. Mannen som sitter och tigger på Kungsgatan blir blöt, men han reser sig inte och letar upp en bättre plats under tak. Troligen för att detta är hans anvisade plats. Här är han avlämnad, här ska han hämtas upp senare i dag. Den som inte tigger i egen regi får inte lov att agera efter eget huvud på det viset. Den som inte tigger i egen regi är ofta mer eller mindre livegen.

Häromdagen luftade Centerpartiets rättspolitiske talesperson Johan Linander ett förslag i syfte att komma åt just detta, utan att för den sakens skull jaga enskilda tiggare. Tanken är, enkelt uttryckt, att man ska göra det straffbart att organisera tiggeri.

Det vore säkert lika effektivt att förbjuda tiggeri – det skulle i praktiken slå undan benen för de ligor som organiserar verksamheten och tvingar tiggarna att arbeta åt dem. Men den vägen innebär samtidigt att en individ som tigger på ingen annans uppdrag än på grund av sin egen fattigdom görs till brottsling och huvudsyftet här är ju att komma åt den människohandel som tiggeriet har utvecklats till. Då är den juridiska konstruktion som Linander tänkt ut inte så dum. Till SvD-bloggen Politik Direkt ( 11/6) säger han:

– Det handlar om att kriminalisera en slags koppleriverksamhet för tiggeri. Det skulle kunna vara en väg att få stopp på det här utnyttjandet av människor, även när själva människohandelsbrottet inte går att bevisa. Då kan de åtminstone få fängelsestraff för koppleri.

Linander påpekar vidare att ”polisen säger att det med viss spaningsverksamhet är ganska lätt att ta fast dem som organiserar tiggeri.”

Men när SvD talar med poliser och andra berörda går åsikterna om tiggeriets karaktär isär ( 12/6). En tunnelbanepolis i Stockholms innerstad berättar att tiggandet i kollektivtrafiken är organiserat och omfattande. Enligt Rikspolisstyrelsen har fenomenet ökat på senare år. Detsamma säger biståndsorganisationen Caritas. Men organisationen Crossroads menar tvärtom att lejonparten av tiggarna i Stockholm inte är offer för människohandel. Deras syn får stöd av Peter Enell på Citypolisen, som menar att organisering i sig inte bevisar att tvångsarbete föreligger. De tiggare som SvD pratar med säger alla att de är här på eget bevåg och att de ska åka hem om några veckor eller månader. Problemet är emellertid att det skulle ju även ett traffickingoffer svara...

Det är säkert korrekt att man skulle komma långt med en del spaningsverksamhet för att kartlägga ligorna och deras omfattning. En effekt av ett sådant arbete skulle förmodligen vara att man snabbt skulle lägga märke till vem som byter plats när det ösregnar – och vem som sitter kvar. Den senare är sannolikt offer för människohandel.