Det säger en hel del om hur mycket andra partiers kultur och traditioner påverkar hur vi, eller i alla fall jag, mottar likartade nyheter. För så här snart efter att Håkan Juholts namn annonserades av den Socialdemokratiska valberedningen och därefter valdes på helgens S-kongress är det lätt att följa vanans makt och tro att när en miljöpartistisk valberedning presenterar två språkrörsnamn är det lika självklart att dessa två inom kort också kommer att väljas till språkrör.
Det ska man emellertid inte alls vara så säker på. Om det i andra partier är kutym att göra som valberedningen har sagt, så är det i MP kutym att låta en valberedning sköta administration och ge en rekommendation. Men valet av partiledare och språkrör, det är något som medlemmarna tar ställning till.
Igår fullföljde valberedningen alla förväntingar och nominerade Gustav Fridolin till den ena språkrörsposten. Förslaget förvånar ingen. Fridolin har ett massivt stöd som gränsar till ikonstatus i partiet. Frågan är dock om detta inte är en mardrömsstart snarare än en räkmacka för en partiledare. Mången miljöpartist har stora förhoppningar investerade i Fridolin, som förväntas kunna förvalta, förädla och föröka Maria Wetterstrands popularitet och lyfta de gröna till än högre höjer. Risken att man gör människor besvikna är alltid större när förväntningarna ligger skyhögt.
Fridolin är inte alls är en given kronprins efter den mer liberalt lagda Wetterstrand. Förhoppningen att han ska attrahera samma väljargrupper som hon har gjort kan mycket väl komma på skam. Å andra sidan är Fridolin en ytterligt kommunikativt lagd politiker, som troligtvis har ett betydligt krassare förhållningssätt till väljarfiske än hans idealistiska framtoning vill ge sken av.
Igår förvånade valberedningen också många genom att föreslå Åsa Romson till den andra språkrörsposten. Förvisso har Romson varit en av de tippade kandidaterna, men Mikaela Valtersson har tippats ännu mer. Nu blev det inte hon. Eller ja. Det vet vi inte ju än. MP är som sagt inte andra partier och inte långt efter att valberedningen hade presenterat sina förslag fick Valtersson frågan av Politikerbloggen.se om hon fortfarande var kandidat.
– Ja, jag har inte dragit tillbaka min kandidatur, sade Valtersson.
Det betyder att när MP röstar är det inte bara formalia för att ge valberedningens namnförslag interndemokratisk legitimitet. När MP röstar så röstar man faktiskt. Team Romson/Fridolin kan alltså inte andas ut än.
