SOMMARSAMTAL| Maud Olofsson

Alla borgerliga partiledare har sina holmgångar med statsministern, men i sammandrabbningarna mellan Maud Olofsson och Göran Persson finns extra nerv. I partiledardebatten den 25 maj blev bidragssystemen ett av ämnena, och Maud Olofssons linje fick statsministern att ta till rejäla brösttoner: ”Det är inga allmosor. Det är rättigheter i ett civiliserat samhälle. Centerpartister har aldrig uttryckt sig om den generella välfärden på det sätt som Maud Olofsson nu gör.”
Detta efter följande besked från Olofsson: ”Därför vill jag sänka skatterna för dem med låga och vanliga inkomster. Vårdbiträden, handelsanställda, hantverkare ska kunna leva på sin egen lön och inte hänvisas till allehanda bidrag. Var och en ska ha makten över sin framtid och sina resurser och inte behöva be om allmosor med mössan i hand.”

Att detta kan väcka sådan indignation är inte alldeles lättbegripligt, men det finns flera förklaringar: Till att börja med besvikelse över att Olof Johanssons tjänstvillighet
har bytts ut mot frän opposition. Kanske har Göran Persson också svårt att hantera kritik från kvinnor; det låter i alla fall Maud Olofsson förstå, när jag talar med henne en onsdag i augusti. Men jag undrar om inte den springande punkten gäller den värdebaserade dimensionen i regeringskritiken från c.
Samtidigt som svensk politik har trängts ihop i mitten, och det mesta handlar om nationalekonomiska gissningslekar, har centerpartiet under Maud Olofsson återuppfunnit det ideologiska tilltalet och ifrågasätter mer än regeringens kompetens. Hon utmanar även dess hållning och samhällsidé.

Maud Olofssons har ett personligt språk, som ger märg och liv åt vad hon har att säga. Hennes formuleringar om fågelungar och bävrar har fått somliga att dra på mun, men orden skiljer sig från den gängse tugget. De får fäste och väcker funderingar. Maud Olofsson leder inte borgerlighetens största parti men hon får vanligt folk att tänka efter; det gör henne farlig. Och Persson ilsken.
När jag frågar hur det kommer sig att
de borgerliga har så svårt att bryta sig loss ur underläget i opinionen, konstaterar hon att det inte är lätt att tävla med en socialdemokrati som hela tiden lovar människor pengar. Alltför många i vårt samhälle har blivit beroende av den offentliga välviljan - fågelungar - och koncentrerar sitt intresse till vad de kan få.
- Det här kommer vi inte åt förrän vi får människor att på allvar fundera över om det verkligen är i bidragen som tryggheten sitter. Eller om trygghet snarare finns i egen försörjning och egen lön.

De borgerliga måste möta det kortsiktiga intresset med det långsiktigt rätta och rimliga. Pengar med värderingar. Det verkar rimligt. Och för att få beskedet att ta skruv är med all sannolikhet bävrar och fåglar effektivare, och på sitt sätt relevantare, än bidragstekniker och skatteskalor.
Det är uppenbart att Maud Olofssons engagemang framför allt gäller politikens värden. Hon återkommer gärna till behovet av en ny vision efter det materialistiska och uppifrånbyggda folkhemmet. En ny
dröm.
- Maktskifte kräver längtan till ett annat samhälle.

Vad kännetecknar då detta andra samhälle? Vad driver Maud Olofsson?
- Jag blir arg när individen inte möts av respekt. Vi kan inte fortsätta med en modell där systemen står i centrum, där arbetslösa bara är ärenden hos arbetsförmedlingen och där långtidssjukskrivna inte har det minsta inflytande över sin rehabilitering.
- Socialdemokraterna har blivit ett med systemen. Partifolk bemannar arbetsförmedlingar och försäkringskassor, och det är för riskabelt och slitsamt att ta konflikter som äventyrar deras positioner och försörjning. Den ena sektorn vet inte vad den andra gör, och individerna blir hängande emellan. Jag vet hur mycket nytta småföretag och lokala utvecklingsgrupper kan göra för en bygd med hjälp av ett minimum av resurser, och det är djupt frustrerande att se hur all energi i stället ägnas åt stora statliga system.

Det har inte alltid varit solklart att den tydliga skiljelinjen i svensk politik går mellan s och de borgerliga. Men nu
är det entydigt så. Varför?
- För det första har s på ett orimligt sätt växt ihop med staten. För det andra måste man prioritera i samhällsfunktionerna och organisera dem på ett annat sätt, så att resurserna kan gå till det viktigaste. För det tredje måste vi få en politik som utgår från individen snarare än systemen.
- Tänk om vi i stället kunde ha ett samhälle där man på alla nivåer ständigt uppmuntrade människor till företagsamhet.
- Jag vill ha en modern, varm och grön borgerlig regering.

Vad gäller formerna för det borgerliga samarbetet säger sig Maud Olofsson vara öppen, men hon ser inte det organisatoriska som det centrala. Hon upplever inget medlemssug efter partisammanslagning och säger apropå skuggregering att det är ett säkert sätt att skapa ovänskap att dela ut jobb som ännu inte existerar. Det reinfeldtska brevet om samarbete i sak ser hon positivt på, men alla har bidrag att ge och formen får ge sig i samtalen med kollegerna som kommer på besök till månadsskiftet.
Oavsett hur samarbetet
formerar sig kommer den ideologiska sältan från c att vara en viktig, energigivande beståndsdel. Det har runnit mycket vatten under Öresundsbron.