Monopolet är inte givet av Gud

Före valet lovade Alliansen att avveckla apoteksmonopolet under mandatperioden. I likhet med övriga EU-medborgare skulle svenskarna kunna lindra förkylning, huvudvärk och småkrämpor även efter klockan 18 genom att slinka in på Ica eller närmaste bensinmack. Samtidigt skulle konkurrensen på läkemedelsmarknaden öka och priserna pressas.

Drygt halva mandatperioden har gått och regeringen sliter fortfarande med frågan. EU-domstolen flåsar i nacken och lät ­redan 2005 förstå att tillgängligheten av läkemedel måste öka senast nu vid årsskiftet. Den första juli nästa år, är regeringens senaste bud.

Alliansregeringens våndor är svårbegripliga. Apoteksmonopolet har ”bara” funnits i 35 år och är inte en av Gud given ordning. Så sent som på 1970-talet drevs svenska apotek i privat regi, precis som i övriga Europa. Trots att frågan inte borde vara dramatisk alls verkar regeringens nervösa hantering ha smittat av sig på befolkningen. Enligt Svenskt Kvalitetsindex hyste 68 procent av svenskarna 2006 lojalitet med monopolet. I dag säger drygt 72 procent att de gör det. För två år sedan önskade 72 procent att de skulle kunna köpa vissa apoteksvaror i dagligvaruhandeln.

Två år senare är det fortfarande en majoritet som efterlyser den möjligheten, men andelen har krympt till 57 procent.

Den opinionsyttringen när knappt halva mandatperioden har gått säger något om betydelsen av att regeringen skruvar upp tempot i avvecklandet av monopolet.

Lagrådsremissen som Ekot berättade om i går behöver inte bli vad regeringen slutligen läger fram för riksdagen. Men Ekots rapportering är klart oroväckande och ger anledning att uppmana regeringen att snabbt tänka om.

Det är redan tidigare känt att regeringen planerar att låta staten behålla merparten av Apoteket AB även efter halvårsskiftet 2009. I klartext betyder det att man skrotar monopolet på pappret men i praktiken behåller greppet om marknaden.

Varför inte i stället låta livsmedelsbutiker som ligger i startgroparna ta upp konkurrensen om läkemedelsförsäljningen?

Jämfört med EU:s regelverk för den inre marknaden och den stora hänsyn som där tas till konsumenternas intresse, kan man med fog anklaga regeringen för att vara mer inställd på att kväva konkurrensen än att stimulera den.

Som antyddes i går överväger regeringen en försäljningsstrategi som går ut på att den som vill köpa ett av de nära ­tu­sen statliga apoteken ska tvingas att också köpa på sig andra apotek i olika delar av landet. Allt för att tysta kritiken från oroliga monopolkramare och glesbygdsbor.

Om det är genom tvångsköp som regeringen vill förhindra att ekonomiskt olönsamma apotek försvinner från glesbygden, då är det verkligen illa ställt.

För tror någon att den företagare finns som är beredd att betala för att bli tvångskommenderad att driva fler apotek än han eller hon hade tänkt sig? Och dessutom göra det utan tillräckligt kundunderlag?