ona Sahlin kör en stenhård kampanj mot Alliansens jobbskatteavdrag. Från ettan till det nu föreslagna fjärde jobbavdraget har S varit mot. Skattesänkningar för de rika som tas från välfärden, heter det. I en annan variant dundras det på om att skattemedlen istället borde användas för att skapa jobb. Och betalas kalaset med lånade pengar...
Mot bakgrund av att jobbskatteavdragen ses som helt uppåt väggarna, är det förvånande att Mona Sahlin säger sig acceptera de tre första jobbavdragen. Istället för återställare ska S gå till val på en politik som man inte bara ogillar, utan som de säger har negativa konsekvenser.
Mysteriets lösning är att jobbskatteavdragen inte är höginkomsttagarpolitik. Det blev tydligt när Eva Löfbom igår presenterade SACO:s nya inspel i debatten: Skatter för arbete, förkovran och ansvar.
Vid en jämförelse av den effektiva skattesatsen (hur stor del av förvärvsinkomsten som man de facto betalar i skatt) förvandlas de rödgrönas påståenden om ökade klyftor till sten i mun.
Med jobbavdragen betalar en person med inkomst på 20000 kronor i månaden drygt 20 procent i effektiv skatt. Utan jobbavdrag skulle den effektiva skatten vara dubbelt så hög, 40 procent. Motsvarande för inkomsttagare som tjänar 60000 kronor per månad är 40 procent med jobbavdrag och knappt 50 procent utan.
Problemet med progressionen i skattesystemet är inte att den är för låg, utan att den är för hög. Det är inte förvånande att SACO – med sin medlemskrets – i sin kritiska granskning av skattesystemet särskilt skjuter in sig på värnskatten. Viktigare är dock att det är en skatt som ger lite klirr i statskassan (drygt 4 miljarder kronor 2009), men som kräver mycket på marginalen för dem som tjänar mer än 45000 kronor per månad.
Nästa år – sedan Danmark har sänkt – kommer värnskatten att göra Sverige världsledande med en högsta nivå på närmare 60 spänn till Borg på varje ny intjänad hundring.
Saco vill ha en bred parlamentarisk skatteutredning för att hitta tillbaka till den stora skattereformens enkla principer. Hälften kvar av en inkomstökning och inte fler än 15 procent som betalar statsskatt. Gärna det, men regeringen behöver inte invänta en sådan för att avskaffa straffskatten på utbildning.
