När man blir förälder för första gången får man anledning att reflektera över hur den värld som ens lille gosse föds in i är beskaffad. Den är i sanning sagolik. Dessutom har sonen fler möjligheter än någonsin att se och göra världen.
Men vi stannar sällan upp och konstaterar att så är fallet – särskilt inte i riksmedierna: självmordsbombare mördar 85 människor i Bagdad, flygplanskrasch i Nigeria, klimatförändringar, en åldrande befolkning ska försörjas och så vidare. Och detta är onekligen viktiga fakta eller oroväckande hot, men på det hela taget lever vi i en mer fridfull och rik värld än någonsin tidigare. Det är bara det att vi aldrig läser om de miljontals flygplan som landar säkert varje år. Flygindustrin är ändå en av många som har revolutionerat människans vardag under de senaste hundra åren – idag kan vi köpa en billig resa till Mallorca med någon dags varsel om vi inte är nöjda med det typiska svenska sommarvädret.
Min mans farmor och hennes syster har snart levt i hundra år och det är fascinerande att i samtal med dem här på sommarvistet bli påmind om hur dagens alla självklarheter har travats på varandra under deras livstid: el, kvinnlig rösträtt, fred, provrörsbarn, GPS och lågprisflyg. De äldre damerna bor kvar i sitt Stockholm, men de har varit i Japan och Söderhavet och värmer själva den nya, bra och billiga portionsmaten från Operakällaren i mikrovågsugnen – just nu är den orientaliska koftan en favorit.
Vi har, som bekant, blivit invånare i den globala byn.
Ändå kommer paradoxalt nog lokaltidningar måhända närmast sanningen om tillvaron, eftersom de rapporterar om vardagliga ting i närheten: ”Pandaunge född på Nordens Ark”, var en rubrik i Strömstads Tidning häromdagen.
Sommarnyheterna i Bohuslän är mer representativa för vår vardag än den olycka som äger rum på ett visst ställe i världen, men rapporteras om precis överallt.
Vi har anledning att vara minst så lyckliga som SOM-institutet har fångat att svenskarna är i sin senaste rapport. Vi är begåvade med den lugna och trygga normalitet som mödrar i Gaza bara kan drömma om, som Cordelia Edvardson så klokt konstaterat (SvD 21/6).
Ändå är vi aldrig riktigt nöjda. Vi fokuserar lätt på risker – den senaste rödflaggan är klimathotet – men på det hela taget har entreprenöriella personer varit otroligt sinnrika och gjort vardagen behaglig. Tänk bara på vad du äter och har på dig idag. Det är billigt, rent och kommer från hela världen. Samtidigt arbetar vi faktiskt betydligt mindre än förr.
Och människan kommer att förbättra livet igen och igen. Denna drivkraft att ständigt lösa problem är uppsidan på vår riskmedvetna natur.
Teknik, medicin, ekonomi, kultur, mat, underhållning och kommunikation utvecklas otroligt snabbt, och det är egentligen bara farliga politiska och religiösa idéer om att människan ska späka sig som fundamentalt hotar en fantastisk framtid.
Jag har goda chanser att som 98-åring med ett nostalgiskt leende kunna berätta för min sons barnbarn om den efterlängtade introduktionen av iPhone – mobiltelefon, video, mp3-spelare och kamera i ett – som görs i dagarna. Den kommer då att ligga långt ner i högen av självklarheter.
Sofia Nerbrand är chefredaktör för samhällsmagasinet Neo.
Tipsa andra
Ledarsidan | Mest lästa
- Efter dödsbuden
- S-statsvetare, V-sociologer och FP-ekonomer
- Kapitulera inte för statsfeminismen
- Inga politiska signaler överträffar signalsubstansens grepp om narkomanen
- Viljestarka gröna mot kunniga blå
- Lönerna | Den nya arbetarklassen
- Svenska Finland, ett ljusbad för själen
- Varifrån ska jobben komma?
- Eddie Meduzas sista ord
- Den tredje vågen Vänstern vill lägga kroppen tillrätta

































