Att förlora ett barn i rasmassorna när jorden skälvde i Haiti måste göra så oerhört ont. Att föda ett barn i Port-au-Prince efter skalvet måste vara en mardröm.
Varje empatisk människa vill hjälpa till, bistå med resurser, donera pengar. Drygt 50 miljoner kronor har hittills samlats in till Haitis offer – lika mycket som spelet på trav och galopp omsätter under två veckor. Eller 5 kronor per svensk.
Gåvorna må ha slagit rekord, men de är inte så oerhört imponerande med tanke på situationen. Kanske kan det bero på att svenska folket ger hela 34 miljarder kronor i bistånd över skattsedeln och därför föreställer sig att det är någon annan som tar hand om problemen. Kanske behövs det en ögonöppnare som en jordbävning för att vi ska öppna plånboken, men vi får inte glömma bort – eller förtränga – den vanliga miserabla situationen på många håll i världen.
För det är tyvärr inte något nytt att kvinnor och barn dör på den västra delen av ön Hispaniola. Som vi kunde läsa i SvD den 19/1 var mortaliteten bland spädbarn och mödrar hög i Haiti redan före jordbävningen. Få redaktioner var emellertid intresserade av att med text och foto rapportera om den vardagliga döden, eller ens orkanerna som har svept med sig tusentals människoliv från Haiti under senare år. Idag har varje mediehus en egen reporter på plats, som skildrar den brutala döden och den akuta nöden. Sådan är mediedramaturgin.
Som mediekonsumenter får vi dagligdags inte ta del av gripande bilder på de fängslade i Ryssland, de arkebuserade i Kina, de hängda i Iran, de barnprostituerade i Thailand eller de könsstympade i Somalia. Alla de människor som far illa av att staten där de lever inte kan garantera deras hälsa och säkerhet, utan rent av istället lemlästar och mördar sina medborgare, är osynliga och tar sig inte in i våra medvetanden.
Betänk följande: Varje minut dör en kvinna som är gravid eller som föder barn. 24000 barn under fem års ålder dör varje dag. Dödligheten minskar dock tack vare att demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, teknik och ekonomisk tillväxt sprider sig över världen.
Så vart ska man donera pengarna för att stödja en god utveckling – i Haiti och på andra håll?
Egna donationer kan man styra och utvärdera själv. Finansmannen Roger Akelius valde att skänka 100 miljoner till SOS Barnbyar i Haiti. Lite mindre stadd vid kassa har min familj ett fadderbarn i en barnby i Indien.
I södra delen av landet lever många människor till vardags under ännu mer knappa förhållanden än de som rådde i Haiti före jordbävningen, och den ideella föreningen Hand in Hand hjälper kvinnor där att själva skapa sig en bättre tillvaro.
Hundratusentals illitterata och kastlösa mödrar får genom eget entreprenörskap och arbete pengar, status och kontakter som lyfter dem ur fattigdomen och tröstlösheten. Skänk också dessa kvinnor en tanke och en slant, även om de inte syns på bild i en tidning nära dig.
Sofia Nerbrand är föräldraledig företagare och fri skribent.sofia.nerbrand@gmail.com
