När Evert Taube i Här är den sköna sommaren berättar för bonden att ’’Nu är sommaren här’’ får han det tvära svaret att det bara är våren som är slut. Bonden lyckas ytterligare förminska den glada nyheten med att ’’krig och politik har fördärvat vår jord’’

Inga jämförelser i övrigt, men Världsbankens remarkabla nyhet om hur fattigdomen i världen har minskat, tas emot just som Taubes sommarbesked. Det positiva, som visar att det alltid finns hopp och att världen ständigt blir lite bättre har bedrövligt svårt att få genomslag. I stället toppar nyheter om allt från schlagerindignerade författare till statsskulder och banker med nio liv.

Enligt Världsbankens regelbundna undersökning om den totala fattigdomens utbredning i världen har fattigdomen halverats mellan åren 1990 och 2010. Minskningen har dessutom skett i alla delar av världen. Andelen extremt fattiga, det vill säga de som lever på 1,25 dollar om dagen, är idag 22 procent. 1981 var motsvarande tal 52 procent.

I de nedslående nyhetsinslagen om mänskligt lidande som vi kan följa dygnet runt är det bakomliggande problemet fattigdom. Utan ökat välstånd, tillväxt och allt fler människor som kan försörja sig hade de hoppfulla siffrorna från Världsbanken inte varit möjliga.

Vi må som Taubes tvära bonde skylla allt på ’’krig och politik’’, men det är fattigdomen som är mänsklighetens främsta utmaning.