Kritiken mot den sänkta restaurangmomsen har varit ganska spretig. Å ena sidan har den skällts för att inte ha påverkat priserna tillräckligt mycket. Å andra sidan ryas det om hamburgersubventioner. Å tredje sidan antyds det att den är en skamlös flört med alla lyxrestaurangsbesökande rikingar. (Vilka tydligen hade röstat V om det inte vore för Alliansens restaurangserverade valfläsk...)

Enligt nya siffror från Arbetsförmedlingen, sammanställda i rapportform av Sveriges hotell- och restaurangföretagare – som numera kallar sig Visita (Häh?) – visar det sig att sänkningen har haft effekt. Framför allt i form av nya jobb, men även prisnivåerna förefaller dyka nedåt något.

Jämfört med det första kvartalet förra året – före momssänkningen – har branschens utlysta jobb hos Arbetsförmedlingen ökat med 20 procent i år. Enligt Visitas vd Eva Östling Ollén är ökningen en effekt av den sänkta momsen.

Vi lär säkert få en diskussion om hur stor effekten är, om den är tillräcklig eller kan väntas växa, men som trend betraktad är den inget att fnysa åt. Ändå fnyser folk regelmässigt åt krogmomsreformen.

I mina öron klingar argumenten mot sänkningen ofta snålt. Det suras över att det egna krogbesöket inte blivit billigt nog, som vore detta allt som kan rättfärdiga en momssänkning.

Vad sägs om att glädjas åt att krogarnas service höjs via fler anställda, vilket i sin tur innebär en bättre arbetsmiljö? Glädjas åt att familjen som driver din närmsta pizzeria eller ditt lokala sushiställe kanske inte måste jobba varje vaken timme på året längre! Glädjas åt det faktum att ditt kvartershak har flyttat sig någon meter bort från ruinens brant? Eller har omvandlat diskarens jobb från svart till vitt? Kanske planerar den kolgrillande libanesen runt hörnet för en gångs skull en semester?

Att få det att gå runt i krogbranschen är supersvårt, det vet alla. Ändå reagerar många med förfärande oginhet på den sänkta momsen, som om det handlade om att regeringen stoppar några finansmagnaters fickor fulla med skattepengar.

Därutöver hörs den vanliga vänsterretoriken som innebär att varje gång en momssats förändras nedåt så är det en subvention. Tonfallen antyder alltid att den tidigare momssatsen var ett gudagivet naturtillstånd. Men gissa vad? Det var den inte. Vill du höja den igen? Okej, låt oss diskutera. Självklart går det alltid att tänka sig områden där pengarna kanske hade gjort ännu större samhällsekonomisk nytta.

Men kom för all del med något spänstigare än prat om att Anders Borg vill subventionera McDonald’s (Aftonbladets ledarsidas paradinvändning) eller att han vill ha en billigare räkmacka (vilket antyddes av SD:s ekonomisk-politiske talesperson Erik Almqvist i vårbudgetdebatten häromdagen).

Delvis får Alliansen skylla sig själv för hur krogmomsdebatten har blivit. De lanserade reformen främst i valfläskiga termer av ”billigare att äta ute” och talade ganska lite om andra aspekter. Framför allt var de dåliga på att prata om sänkningen utifrån krögarnas/företagarens och personalens/arbetsmiljöns perspektiv.

För nej, hela reformen kanske inte syns i din plånbok. Men den kanske syns i pizzabagarens. Och enligt Visita verkar den även synas i Arbetsförmedlingens platsbank. Sådant ger mersmak.