e rödgröna och särskilt Socialdemokraterna talar gärna om ”de rika”. Det är ”de rika” som har gynnats av Alliansens politik och det är ”de rika” som ska få höjd skatt om De rödgröna kommer till makten.
”De rika”, det låter bra. Det är tillräckligt vagt för att det ska kunna användas flitigt. Ibland är det ”den rikaste halvan” som avses. Personer med inkomster över 19700 kronor. Som vårdbiträden och taxichaufförer.
Ibland är det de ännu lite rikare, de som tjänar mer än 40000 kronor. Läkare och civilingenjörer till exempel.
Men när Thomas Östros riktigt tar i så pratar han om de allra rikaste, de som tjänar över en miljon kronor per år, ”miljonärerna”. Och då är meningen att man ska tänka på Joakim von Ankas kompisar i miljonärsklubben, gubbar i stormhatt, monokel och cigarr, eller på byrådirektör H K Bergdahl, med mahognyport och husa, i berättelsen om Karl Bertil Jonsson. Och det är ju en verklighet så främmande att det nästan låter rimligt när Östros vill höja skatten för ”de rika”, lite till, för att ”prioritera investeringar i välfärden”. Ta från de rika och ge till välfärden.
Men räcker 1,6 procent miljonärer och 49 öre i höjd bensinskatt till guld och gröna skogar? Nej, givetvis inte. Skattebetalarnas förening har roat sig med att räkna ut hur länge pengarna skulle räcka om de allra rikaste, miljonärerna, inte fick behålla ett endaste korvöre efter skatt. Om vi riktigt pungslog dem, då skulle det väl bli gott om pengar till skola, vård och omsorg? Nja. En vecka skulle pengarna kunna hålla den offentliga sektorn igång. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många miljoninkomsttagare.
Så även om Mona Sahlin (1536400 kronor), Thomas Bodström (2025800 kronor), Bosse Ringholm (1289900 kronor) och de andra med taxerade inkomster över en miljon skulle jobba helt gratis skulle det inte bli mycket pengar till ”till välfärden”. En vecka.
Redan vecka två blir det svårt att finansiera välfärden bara med hjälp av miljonärsklubben. Då får Thomas Östros (904000 kronor) själv hjälpa till. Än så länge ingen större skada skedd, kan någon invända. Men året har femtiotvå veckor. Vecka för vecka knaprar vi oss ned i inkomstskikten. Vems inkomst konfiskeras vid midsommar? Vid jul?
Det här är förstås ett tankeexperiment, Thomas Östros tänker inte konfiskera någons inkomst. Han tänker smeta ut skattehöjningarna.
