Det är mycket på Högkvarteret. Inriktningsproppen är i faggorna, men man jobbar också med en skandal i vardande. Hemligstämpeln går på högvarv (tro mig, jag har försökt). Nu filas det som bäst på svar till Tolgfors på en besvärande fråga. När svaret snart dimper ned vore det märkligt om det inte leder till räfst och rättarting.
Jag har tidigare i artiklar och på ledarbloggen redovisat min egen och andras kritik mot hur Högkvarteret sköter stridsledningsfunktionen (20/2, 24/2, 3/3). Reaktionen därifrån kan sammanfattas i två meningar: Håll klaffen! Vi vet bäst.
Men man behöver inte lyssna särskilt noga för att höra att det låter som skallet från en begraven hund.
Interoperabilitet var nyckelordet i försvarsbeslutet 2004. Att tala högt om anpassning till Natostandard för gemensamma aktioner vågade man förstås inte. Det är ju hysj-hysj som gäller när beröringsskräcken tillåts dominera det offentliga samtalet om Nato.
När Jas Gripen A/B nu ska tas ur drift och ersättas av den Natoanpassade C/D-versionen blir den största skillnaden att all radiokommunikation måste ske i klartext. Det innebär att blir det fritt fram för alla intresserade att lyssna på order från stridsledningscentralen. 2015 (tidigast) ska den ”petitessen” vara fixad.
Politiker har svurit sig fria från ansvar och nu verkar de också ha tagits på sängen om det nya stridsledningssystemet brister.
Hysj-hysj är vägledande också när Försvarsmakten ansluter Sverige till Natos datalänksystem (eller ska vi säga USA:s). Men just detta är konsekvensen av att köpa amerikansk utrustning för radiotrafiken i Jas Gripen, marinens fartyg, luftvärnsförbanden, flygande spaningsradarn ASC 890 och till markradiostationerna.
Skälet är att Sverige endast får använda amerikanska krypton (uthämtade månadsvis som vilken bananstat som helst) .
Sverige kan alltså inte hemlighålla information för Nato och USA (om vi skulle vilja det). Det är också problem med materielsekretessen. När hemlig utrustning i Jas Gripen ska kopplas ihop med det amerikanska systemet kan det bli ”läckage”. Kanske det senare går att lösa, men till vilket pris? Och om inte, blir det tvärstopp?
Så mycket för den svenska militära alliansfriheten.
Frågan är exakt vad den förra och nuvarande regeringen visste när man sa ja. Jag efterlyser också klarhet i fråga om andra aktörers inblandning i affären. Inte minst gäller det Försvarets materielverk. FMV är ansvarigt för anskaffningen och besvärande frågor bör även ställas till gd Gunnar Holmgren: Varnade man för att kryptolösningarna och ledningssystemutvecklingen var rena kryptoniten?
Först rullade försvarsmiljarder i utvecklingskostnader för ett fin-fint svenskt system och nu rullar de igen. Om Sverige hade varit medlem i Nato hade vi kunnat kombinera dess system med vårt eget. Det skulle vara rakare, enklare och bli betydligt billigare.
Öppenhet, resultat och ansvar – det är Försvarsmaktens värdegrund. I stället mörkas det för fulla muggar. Kan de som har sett till att vi inte nationellt kan leda våra stridskrafter via taktiska länkar kliva fram och ta sitt ansvar! Och lyfta på locket.
