Högsta domstolen hade mycket väl kunnat hålla en presskonferens i går med anledning av domen mot Anna Lindhs baneman.
I stället fick den samlade journalistkåren, internationell press, radio- och tv-team, i ösregn invänta att domstolens aktuariekontor under tumultartade former expedierade domen.
Så blev det också rätt pinsamt när Sveriges Televisions reporter i regnet inte fick ordning på domspapperen utan i flera nyhetsinslag läste ur hovrättens domskäl i stället för HD:s. Som tur var för SVT:s tittare räddades situationen av expertkommentatorn, advokat Per E Samuelsson.

Synd att det ska behöva påpekas, men förvirringen och oklarheterna i rapporteringen hade kunnat undvikas om HD i direktsändning och under ordnade former själv hade redovisat omständigheterna bakom sitt beslut att döma Mijailo Mijailovic till livstids fängelse, trots hans psykiska störning och eventuellt nedsatta förmåga att kontrollera sitt handlande.
Ändå måste det sägas att HD:s dom är mycket bra. Mer tveksamt är vilken läkande kraft
den kommer att få för svenska folket i allmänhet och Anna Lindhs anhöriga i synnerhet. Säkert är att sorgeprocessen underlättas om Sverige behåller kontrollen över Mijailovics straffverkställighet och inte låter honom bli ett fall för den serbiska fångvården, som han själv hoppas på. Krassa ekonomiska skäl talar dock för att han får som han vill.
Gårdagens dom innebär en svår prestigeförlust för Socialstyrelsens rättsliga råd vars bedömning av Mijailovics psykiska status Svea hovrätt lade till grund för att inte döma utrikesministermördaren till fängelse. Detta trots konstaterandet att Mijailovic visste vad han gjorde när han med stor beslutsamhet högg ner Anna Lindh. Hovrätten svalde ändå det rättsliga rådets slutsatser rakt av, och Mijailovic ansågs alltså vara allvarligt psykiskt störd.

HD gör en diametralt motsatt bedömning. Och förtroendet för rättsliga rådet, vars egentliga berättigande är att med absolut auktoritet kunna leverera medicinska utlåtanden, har nu undergrävts på ett sätt som rimligen
bör få återverkningar. Det spelar ingen roll hur HD har motiverat sitt underkännande av rättsliga rådet, faktum kvarstår att landets högsta rättsliga instans har kört över det statliga expertorganet på området. Vad som härnäst troligen händer är att domstolarna börjar inta en allmänt friare hållning till utlåtanden från den psykiatriska expertisen och i tveksamma fall hellre dömer till fängelse. Desto angelägnare då att Psykansvarskomitténs snart tre år gamla förslag om bättre psykiatrisk vård på landets fängelser, också genomförs.