Den svenska bostadspolitiken präglas av ett lappa-och-laga-tänkande och en ovilja att ta tag i grundproblemen. Det gäller både regeringen och oppositionen. Ingen vågar närma sig en avveckling av hyresregleringen, som i decennier har fördärvat den svenska bostadsmarknaden. Regleringen håller hyrorna på högt efterfrågade lägenheter artificiellt låga och minskar incitamenten till nybyggande. I stället för att tala om grundproblemen lovar politiker miljarder hit och dit, som om det skulle kunna vara medicinen mot brist på en marknad som är osund i grunden.
Senast ut var Socialdemokraterna. I gårdagens SvD Brännpunkt föreslog partiets ekonomisk-politiska respektive bostadspolitiska talespersoner, Magdalena Andersson och Veronica Palm, 1 miljard kronor till byggande av nya bostäder. Därtill tar de upp de tidskrävande processerna och det krångel som plan- och bygglagen orsakar. Deras förslag om en parlamentarisk kommitté för att se över lagen riskerar att bli ännu en papperstiger, men att man identifierar juridiska och administrativa hinder som några av bostadsmarknadens huvudproblem bådar gott.
Liksom SvD:s ledarsida gjorde i förra veckan (29/8) pekar man på det tyska exemplet. I Sverige kan det ta hela tio år från idé till färdigt hus, medan samma process i Tyskland beräknas vara åtta år kortare. Detta bland annat därför att krav på detaljplaner för byggen i tätort slopats och den tidskrävande överklaganderätten begränsats. Både alliansen och socialdemokraterna måste svara på hur de konkret vill förenkla för byggande i Sverige. Kanske kan vi få en situation där regeringen och oppositionen tävlar om att lova minskat regelkrångel och sänkta planeringskrav i stället för att försöka överträffa varandra i att lova bort pengar.
Just att peka på regelkrångel och planering som hinder är kanske ett exempel på vad socialdemokraterna i utspelet menar med att ”varje sten (måste) vändas utan ideologiska låsninga”. Men hade uppmaningen varit helt genuin hade man också föreslagit förändringar i hyresregleringen. Regleringen vilar delvis på en ideologisk grundtanke om att hyrorna inte ska variera mellan olika områden och leda till segregation. Men alla vet att skillnaderna i hyror i praktiken ändå är enorm mellan innerstad och förort, på grund av den omfattande svartmarknaden och vikten av personliga kopplingar. Den bästa vägen till en attraktiv hyresrätt är inte att ställa sig i kö utan att skaffa rätt kontakter.
Det vore naivt att hoppas på att alliansen skulle möta det socialdemokratiska utspelet med att föreslå att hyresregleringen avvecklas. Men de måste i alla fall svara med konkreta förslag om hur bostadsmarknaden kan reformeras i grunden. Att skjuta till mer pengar löser inga systemfel. Vi väntar!









