Ända sedan svenska folket för snart tio år sedan röstade ja till ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen har vänstern och miljöpartiet genom namninsamlingar och i gemensamma riksdagsreservationer krävt att rätten att lämna unionen ska skrivas in i EU:s fördrag. Detta är ett mål som partierna nu har uppnått; förslaget till ny EU-grundlag innehåller bland mycket annat just en utträdesparagraf.

Mot den bakgrunden vore den logiska slutsatsen att syftet med den folkomröstningskampanj som mp, v, junilistan och enstaka föredettingar inom s, c och m i går rullade igång, är att förmå väljarna att faktiskt rösta ja till EU:s nya konstitution.
Men så rätvinklig är sällan politiken. Kampanjandet handlar i stället om att göra folk ännu mer negativt inställda till EU och till den demokratiska ordning som innebär att folkets valda ombud har både rätt och skyldighet att besluta i för landet viktiga frågor. Exempelvis ändringar i EU:s grundfördrag som inte dramatiskt förändrar medborgarnas vardag.

Om regeringen och
de borgerliga partierna kommer att stå pall för folkomröstningskravet är ovisst. Men ser man rent krasst på saken vore det antagligen inte ens för Europavännerna någon katastrof med ett svenskt nej till EU-konstitutionen. Mycket talar nämligen för att den ändå måste skrivas om efter att ha underkänts i redan utlovade folkomröstningar i Storbritannien och en rad andra länder.