Skattetrycket beräknas bli 45,9 procent i år. Det är den bästa noteringen på en generation. Man får gå tillbaka till 1975, året när Anders Borg började skolan, för att hitta ett år då skatterna utgjorde en mindre andel av BNP. Jobbskatteavdragen innebär viktiga steg på vägen till en rimlig balans mellan offentligt och privat.
Men inte heller 45,9 procent gör Sverige till ett skatteparadis. Som helhet är skattetrycket högt i ett internationellt perspektiv och i delar förblir skatteuttaget orimligt. Framför allt gäller det marginalskatten på arbete.
Sverige går hårdare fram mot många vanliga löntagares inkomster än något annat land. Redan vid en månadslön på 32050 fårman betala statlig inkomstskatt, vilket gör att marginalskatten (skatten på löneökningar, övertid, extrainkomster etc) blir i genomsnitt 52 procent.
En vanlig svensk tjänsteman behandlas strängare än en tysk storbolagsdirektör. I Tyskland är högsta skattesatsen 45 procent, men ska man råka så illa ut måste man ha en månadslön på 170000 kronor. I London kan ett finanslejon få betala 50 procent i marginalskatt, efter Browns häftiga höjningsbeslut, men då måste hon tjäna 1,6 miljoner per år.
Anders Borg är medveten om problemet. Vid flera tillfällen i år har han pekat på marginalskatten för vanliga löntagare som ett problem, och han har sagt att ”det vore rimligt om LO- och TCO-medlemmar inte betalar statlig inkomstskatt”.
Det finns en del att göra på den fronten. I dag betalar knappt en tredjedel av TCO:s medlemmar statsskattens 52 procent på marginalen.
Om Anders Borg menar allvar med att ingen i TCO ska betala statsskatt får han höja brytpunkten så mycket att han lika gärna kan avskaffa den statliga inkomstskatten. Men även om han inte löper linan hela vägen ut krävs rejäla förändringar.
För att minska andelen statsskattebetalare i TCO till fem procent får man höja brytpunkten till 49500 kronor i månaden.
Om Borg nöjer sig med att tio procent i TCO betalar statsskatt räcker det att höja till 42500 kronor. Även det är ett stort steg – men detta faktum påminner också om hur stort problemet är.
Reformen vore en väldigt positiv signal till svenska folket om att utbildning och ansträngning ska löna sig – och en lika positiv signal till omvärlden om vad Sverige vill vara för land.
