För att rädda jobben gick IF Metall och Teknikföretagen med på lägre lön i utbyte mot utbildning och kortare arbetstid. Därefter har flera följt deras exempel. LO:s Wanja Lundby-Wedin har fått finna sig i att bli överkörd.

LO:s ordförande var bland de första att berömma Mona Sahlins utfrysning av V. Ett par dygn senare tvingades hon applådera konstellationen S, V och MP. I minnet finns också nattliga krismöten om AMF:s utbetalningar av sanslösa chefsförmåner för pensionsspararnas pengar. Följt av interna avgångskrav och bistra kommentarer från S-ledningen.

Jo, Wanja har helt visst upplevt bättre vårar. Men även om det har mullrat har det inte varit värre än att hennes förstamajpudlande under de röda fanorna fick godkänt av gräsrötterna. LO-basen medgav att hon hade gjort stora misstag men vägrade ta konsekvenserna. Istället för att avgå frivilligt lät hon omvärlden förstå att hon är något så ovanligt som en människa som inget hellre vill än att ta ansvar.

I högstämda ordalag lovade hon att rensa upp i floran av egna lukrativa styrelseuppdrag. Kampen mot orättvisorna måste gå vidare.

Medan Lundby-Wedins klasskampsretorik ännu ekar i mina öron berättar Expressen att även hennes man har semestrat gratis på den fackförbundsägda turistanläggningen Riva del Sole. Tala om gyllene tillfälle för LO:s ordförande att visa att hon tar ansvar. Eller har någon missat att hon i dagarna har begärt att bli eftertaxerad hos Skatteverket?

Frågan är bara om detta ideliga ansvarstagande räcker för att övertyga LO-förbunden om att Wanja Lundby-Wedin är rätt person att ta till vara medlemmarnas intressen i nästa års garanterat tuffa avtalsrörelse. Fast det där överlåter jag åt medlemmarna att bestämma.