Sex år som statsråd räcker för att man sedan ska kunna kvittera ut statlig inkomstgaranti fram till dagen för ålderspensionen. Det kan bli många sköna år med full statsrådslön utan att den före detta ministern behöver lyfta ett finger.
Fast denna tingens ordning hade Göran Persson kanske förträngt när han i somras basunerade ut att han i höst skulle möblera om sin regering, och sätta ihop socialdemokraternas vinnande lag inför valet 2006. Därefter har statsministern med hänvisning till Lars Stjernkvists hastiga sorti som partisekreterare, lagt om strategi.

I stället för att som planerat slå omvärlden med häpnad vid riksdagens öppnande häromdagen, har Persson låtit förstå att visserligen kommer ett hemligt antal statsrådsskallar att rulla, men detta kommer att ske lite pö om pö. Det är onekligen en raffinerad metod för att hålla liv i om inte allmänhetens så den personfixerade mediekårens nyfikenhet.

Om det nu inte var så att Persson, då ännu omtöcknad av sin höftledsoperation, bara råkade bluddra till
det när han i somras ville göra regeringsombildningen till ett av höstens stora politiska slagnummer. Statsministern glömde helt enkelt bort att den man som av allt att döma toppar listan över förbrukade statsråd på väg mot en ny tillvaro, nämligen Perssons gode vän Lars-Erik Lövdén, faktiskt inte har suttit av sina sex år vid makten förrän tisdagen den 23 november.