Framför allt har det gått fort. I alla fall på sistone. I partiprogrammet som Miljöpartiet antog 2005 fanns medborgarlön och det räntefria samhället kvar som ideal. I det nya finns plats för näringspolitik och växande företag.

Vår tids politiska drama har genomgått påtagliga scenbyten och såväl åskådare som deltagare nyper sig i armen. Trots att Magdalena Andersson i våras ville dämpa förväntningarna på Pagrotskys skatteutredning lär den välkomnas. Kanske främst av dem vars förväntningar Andersson helst ville dämpa, men ”gilla läget” är det som gäller.

2012 går var fjärde gymnasieelev i friskola och såväl borgerliga som röda kommuner har infört Lag om valfrihetssystem (Lov). LO:s ordförande bullrar men förslag på återställare kommer allt mer sällan från S.

Även Miljöpartiet förhåller sig. Partiets tongivande väljare bor numer på platser som Södermalm i Stockholm och attraheras av partiets urbana inslag av cykelbanor och fostrande krav på källsortering. Sannolikt är det partiets Wetterstrandska normalisering som fungerar. Om Per Gahrton var det forna MP:s ilskna frontfigur personifieras MP av idag snarare av den lika verserade som sympatiske Per Bolund.

Stora delar av undergångstonerna har bytts till försiktigt hoppfull insikt om att vi får det allt bättre. Men inget parti består av sin ledning allenast. Allt är inte bytt till nytt.

I det förslag till nytt partiprogram som presenterades igår står bland annat:

”Att ha möjlighet att välja skola efter vilken pedagogik man föredrar eller vem som ska vårda en när man blir gammal är en del i att flytta beslut närmare människan.”

Gott så, men längre fram står att genuspedagogik ska införas i varje förskola och elevdemokrati tillämpas. Det finns säkert föräldrar som önskar förskolor med genuspedagogik, men poängen att välja går onekligen förlorad om samma pedagogik ska gälla överallt.

Vinstdrivande välfärdsföretag välkomnas men de ska undvika ”orimligt höga” vinstuttag.

MP vill ha en flexiblare arbetsmarknad och har tidigare varit drivande för att undantagen från turordningsreglerna, men propagerar samtidigt för arbetstidsregleringar: ”En viktig reform är att sänka arbetstiden.”

Partiprogrammet ger en känsla av både och, både då och nu. Det är också en fri tolkning av förslagets slutord ”Vi är både före vår tid och mitt i den”.