Även en kolumnist kan söka nyheter med dold mikrofon. För ett par år sedan grep jag ett tillfälle i flykten som jag aldrig berättat om. Men den senaste tidens uppståndelse kring Lex Uggla gör att jag inte kan hålla tyst längre utan behöver lätta mitt hjärta.
En kulen hösthelg befann jag mig på ett ödsligt konferenshotell på vischan för att skriva. Men tidigt på söndagsförmiddagen anlände ett antal bilar. Jag kände igen många av nykomlingarna: flera regeringsmedlemmar, ett par professorer, tidningsmänniskor. Några som var påfallande gamla hade jag en aning om att jag borde känna igen, några av de mycket unga gav intrycket av att vara sådana vi kommer att se mer av.
Plötsligt blev jag alldeles kall. Jag insåg den gemensamma nämnaren. Detta måste vara den mäktiga och mytomspunna Nivelleringskommittén, en sammanslutning vars existens ofta har anats men aldrig bevisats. Av en ingivelse gömde jag min mobiltelefon på hotellets mötesrum med inspelningsläget påslaget.
Här är en utskrift.

En knarrig gammelmansröst inleder.
- Vi är här för att diskutera ett centralt samhällsproblem: framgångsrikt entreprenörskap. Hur ska vi motverka det? Får vi lite bakgrund, tack.
En yngre mansröst tar vid.
- Privat förmögenhetsbildning är både en förutsättning för och en följd av framgångsrikt entreprenörskap. Framgångsrikt entreprenörskap ökar individens oberoende och är en lockelse för icke-entreprenörer. Detta försvårar det gemensamma projektet. Och den moderna lyckoforskningen visar att individuell framgång skapar allmänt missmod.
En ung kvinna tar över.
- Ett av skatternas syften är att motverka icke önskvärda beteenden. Drömmen är att hitta straffskatter som har närmast kirurgisk precision. Men när det gäller framgångsrikt entreprenörskap har vi misslyckats. Bolagsskatten tas ju ut av alla bolag, även de som inte är entreprenörsledda. Löneskatterna motverkar inte entreprenörskap med mindre än att vinsten tas ut i lön. Man skulle kunna tro att förmögenhetsskatten är en bra skatt
mot framgångsrikt entreprenörskap, men den belastar i stor utsträckning arvtagare och villaägare. Vi vet ännu inte hur vi specifikt ska motverka framgång.
- Men jag vet precis hur vi ska göra, faller en röst in. Tänk efter. Framgångsrika entreprenörer kännetecknas av att deras bolag ger överskott. Har de expansionsplaner lämnar de pengarna i bolaget. Förmögenhetsbeskatta dessa pengar! Det fina i kråksången är att detta till skillnad från alla andra skatter inte drabbar någon annan än framgångsrika entreprenörer. Alltså en kirurgisk straffskatt på framgång.

Ett bifallssorl hörs i rummet. En enda invändning framförs.
- Men om det blir politiskt tjafs kring godtycket att låta Skatteverket avgöra hur mycket pengar ett bolag behöver ha i sin kassa?
- Då utlovar vi en översyn, svarar rösten. Och den tar vi god tid på oss att göra. Det viktiga är att vi får ett antal entreprenörer att tappa sugen, flytta utomlands, eller betala ut överskottet till sig själva och konsumera upp det som blir kvar efter skatt.
Ojämnt fördelad individuell framgång minskar samhällets totala lycka. Detta måste motverkas.
Där tog telefonbatteriet slut. Även så min ironi.