EUropeiska unionen | Turkiet
Ska Turkiet bli medlem i Europeiska unionen. Svaret är förstås nej - om ett medlemskap stod för dörren. Men det behöver vi inte bekymra oss över. Varken i dag eller i morgon platsar Turkiet i EU, men kanske om 15-20 år. Den fråga som Europeiska rådet ska ta ställning till i december är om Turkiet ska få inleda förhandlingar med sikte på medlemskap. Sedan kommissionen häromdagen sagt ja kan det knappast bli ett nej från stats- och regeringscheferna.
Allt annat skulle i praktiken innebära att EU frångår det regelverk som gäller för inledande av förhandlingar om medlemskap och ge en signal om att Turkiet per definition inte hör hemma i EU.
Ska vi släppa in utlänningar i Europeiska unionen? Så formulerad är det inte politiskt korrekt att resa frågan om Turkiets medlemskap. Men det är knappast mer välsmakande när ledande europeiska politiker säger att muslimer inte hör hemma i Europa. Valéry Giscard d”Estaing har betecknat ett turkiskt medlemskap som slutet för Europa. EU:s
jordbrukskommissionär har uttryckt sig på ett likartat sätt. De tyska kristdemokraternas ordförande Agneta Merkel kampanjar för att Turkiet ska få ett särskilt partnerskap. Det är beklämmande.
Samtidigt finns det inte anledning att blunda för problemen. Geografiskt är Turkiet mer Asien än Europa. Turkiet är modernitet och dess motsats. I ekonomin. I politiken. Turkiet är en strikt sekulär stat med islam som en växande maktfaktor. Turkiet är vinnare i eurovisionsschlagerfestivalen och ett land där den reforminriktade premiärministern Recep Tayyip Erdogan inom ramen för en välbehövlig reformering av strafflagen också ville kriminalisera otrohet. Att förslaget inte förverkligades var en förutsättning för att få kommissionens välsignelse.
När Erdogans religiösa parti vann parlamentsvalet varade inte våndorna i London, Berlin och Paris särskilt länge. Erdogan har ställt sig i spetsen för en genomgripande reformering av Turkiet med EU-medlemskap som det hägrande målet. Det har t ex inneburit att kurderna
kan andas något friare. Ännu återstår det dock mycket av lagstiftningsarbete och ännu mer i fråga om att implementera den nya lagstiftningen. Om detta har inte heller den turkiska regeringen några illusioner. Det centrala - det som är viktigt också för oss - är att Turkiet har anträtt en väg som leder bort från sekulär odemokrati i riktning mot ett öppet demokratiskt samhälle.
Helt säkert är att det kommer att ta lång tid och att reformprocessen inte blir enkel. Men erfarenheterna från östutvidgningnen visar att drömmen om EU-medlemskap kan göra underverk. Det är en ledstång att hålla sig i, men gå uppför trappan måste man ändå göra på egen hand. Det ger dessutom viktiga reformimpulser till EU. Turkiet är rikt på fattiga, men medlemskapet blir billigare för EU om bidragssystemet görs om. Och det borde ju ändå ske.
Om Turkiet kommer fram är det omöjligt att sia om i dag. Men att det också för oss är värt en ansträngning understryks av att Turkiet i kraft av sitt geografiska läge och sin dubbla identitet
kan bli en brobyggare. Strävan efter EU-medlemsskap kan därigenom bli ett viktigt bidrag i spridandet av demokrati och i kampen mot den globala terrorismen. Att hålla Turkiet utanför är detsamma som att bygga murar till skydd i ett civilisationernas krig. Men hur tryggt är det?
