I helgen granskade radions P1 Jan Björklunds uttalanden genom åren och jämförde dem med tabeller från Pisa, Timms med flera internationella undersökningar på skolområdet. Granskningen utföll inte till utbildningsministerns fördel. Sveriges mittenpositioner i tabellerna har Björklund raskt tolkat om till ”sämst” och ”värst” och för dessa överdrifter får han nu klä skott i media. Så kan det gå.

En sak kan vi emellertid vara säkra på. Björklund har identifierat verkliga problem, och vi lär inte få färre arbetslösa ungdomar i framtiden om inte ett antal oroväckande trender på skolområdet bryts. I Skolverkets lägesbedömning från 2005 kunde man, jämte en hänvisning till just Timms läsa att: ”det finns tydliga signaler om resultatförsämringar över tid vad gäller elevers prestationer i naturvetenskapliga ämnen och matematik, både i ett nationellt och internationellt perspektiv”. Verkligheten duger gott som argument.

När allt kommer omkring är inte det intressanta huruvida vi är ”sämst” och ”värst” eller ej, utan att vi – trots åratal av prat om världens bästa skola – kvalar in som internationella medelmåttor. Medelmåttor som därtill dras med en nedåtgående trend. Enligt färska siffror från Skolverket sjunker andelen behöriga till gymnasiet alltjämt.

På nätet tjoar och tjimmar nu vänsterdebattörer och bloggare över att utbildningsministern blivit ”avklädd” som ”lögnare”, men varken förklaringar eller moteld levereras från departementet, frånsett några korta kommentarer i Expressen (24/8). Återigen fallerar alliansregeringens kommunikationsförmåga. Dessutom på ett politikområde där Alliansen genomför inte bara välkomna, utan avgörande förändringar.

Att politiker formulerar sig yvigt för att driva hem en poäng är dessvärre inget ovanligt – inte minst regeringskritiska politiker i opposition har för vana att slösa med krutet. Makten granskas alltid mest, men överdrivna siffror kan lätt komma tillbaka och bita en i baken. Det är ett faktum väl värt att minnas också i opposition.

Dagens opposition är inte sämre på den här leken. Nuförtiden hör vi ofta socialdemokratin påstå att bidragsberoendet ökar, trots att antalet socialbidragstagare faktiskt har minskat de senaste åren. Och Mona Sahlin har titt som tätt hävdat att ungdomsarbetslösheten stigit under mandatperioden, med stöd i siffror som hon väl vet beror på att de unga som tidigare gömdes i åtgärder numera syns. I själva verket har ungdomsarbetslösheten sjunkit. I Arbetsförmedlingens senaste lägesrapport var det ändå just ungdomarna som den tillförordnade generaldirektören Lena Liljebäck lyfte fram som positivt inslag. 10 000 färre ungdomar är arbetslösa i år jämfört med samma tid förra året.

Men på skolfronten är det ännu inte läge för tjo och tjim. Såvida man inte är mer intresserad av att se Björklund chikanerad än att se skolresultaten förbättrade det vill säga.