De svenska friskolorna är glädjande nog just nu högsta mode i Storbritannien.
I dagstidningen The Guardian (23/8) identifieras de av författaren och journalisten Toby Young som ett nytt och viktigt fenomen. Att öppna kvalitetsutbildningen för vanliga elever, inte bara för dem vars föräldrar har råd med privatskolor, är så angeläget, menar Young, att han själv vill grunda en friskola efter svensk modell i Londonförorten Acton.
Youngs artikel, och hans entreprenörsplaner, är ett symtom på att man i Storbritannien, efter flera år av nyfiket sneglande på Sverige, på allvar börjar fundera på att genomföra en egen version av friskolereformen. David Camerons Toryparti, som är tippat att vinna parlamentsvalet våren 2010, avslöjade för några veckor sedan att ett skyndsamt införande av brittiska motsvarigheter till de svenska friskolorna står högt upp på de konservativas utbildningsagenda.
Våra friskolekoncerner väntar i vassen på att få komma in på den brittiska marknaden. Som Dagens Nyheter rapporterade i söndags kommer till exempel Peje Emilssons Kunskapsskolan under nästa år att expandera till Storbritannien.
Att Storbritannien först mer än femton år efter Sverige är i färd att införa en modell med friskolor och offentlig finansiering av utbildningen påminner om hur radikal reformen ursprungligen var.
Det mångåriga sönderfallet i den offentliga brittiska skolan, som varit befriad från konkurrens om de vanliga eleverna, antyder vad vi har tjänat på att genomföra den. Men som Emilsson säger till DN finns det än mycket kvar att utvinna:
– Det här kan bli en framtida svensk exportindustri.
För att svenska friskoleföretag ska kunna bidra till att göra utbildning, i likhet med vård, till en framtidsbransch med möjlighet att växa utomlands, och inte bara i Storbritannien, krävs dock att de får gå med vinst och själva avgöra vad den ska användas till. Emilsson igen:
– Själva basen för utlandssatsningen är de vinster vi nu gör.
De röster som höjs inom socialdemokratin för att möjligheten att dela ut vinst ska begränsas, och som Mona Sahlin verkar luta åt att ansluta sig till, riskerar att hindra en sådan positiv utveckling, om deras förslag blir rödgrön regeringspolitik.
Det är klart att friskoleföretag genom olika kryphål skulle kunna kringgå eventuella vinstrestriktioner. Men ytterst innebär det ändå ett grundskott mot företagens villkor och möjligheter.
En nyanserande röst är ändå Miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Valtersson. I Ekots lördagsintervju förklarade hon att vinster inte är ett problem när de återinvesteras i till exempel pedagogik.
Det finns företag som tjänar pengar på läromedel, säger hon. Varför ska det vara annorlunda med undervisningen?
Men då frågar man sig: När blev det förbjudet att dela ut vinst i läromedelsföretag?
Valtersson har helt rätt i att vinsten inte bara är mål, utan också ett väldigt viktigt medel i friskolor och andra välfärdsföretag. Ägarna har ett genuint engagemang för verksamheten, och håller inte på med den bara för pengarnas skull. Vinsten är ett medel för att nå högre kvalitet.
Men ska man locka långsiktiga investerare är möjligheten att tjäna pengar central.
